Old School: Kent Henriksson

Måltjuv är ett ganska otacksamt ord att beskriva en spelare av Kents rang. Sedan han på allvar debuterade i J-Södras a-lag var han ständigt i toppen av den interna skytteligan. Nu ska man ha klart för sig att det var stor konkurrens om anfallsplatserna i J-Södra när Kent debuterade. Gary Watson var kanske seriens bästa forward och sedan fanns det en viss Goran Zelenovic också.

Kent Henriksson kom till J-södra redan 1983 och spelade då med dem som var två år äldre. Han fick sedan spela i U19 allsvenskan och J-Södra slutade där trea i den serien. A-lagsdebuten minns Kent inte riktigt men trodde att han debuterade någon gång 1984 eller möjligtvis 1985 i en match i svenska cupen.

Det skulle dröja till säsongen 1987 då Kent på allvar skulle medverka i a-laget. Denna säsong spelade laget i division 2 och var inför säsongen tippat att bli ett topplag. Tyvärr råkade man ut för en tung skada på forwardsesset Gary Watson vilket i sin tur gav chansen till en ung Kent Henriksson. Gary missade hela säsongen vilket betydde mycket med tanke på att Gary var otroligt viktig för J-Södra. Max Möller hade Mikael Andersson som anfallsetta men efter honom fick Kent ofta chansen. På sina femton matcher den där säsongen blev det sju mål för Kent och med det blev han lagets främsta målskytt tillsammans med Goran Zelenovic på sju fullträffar vardera. Mest anmärkningsvärt den där säsongen var chocksegern över Tord på Vallen. Matchen slutade hela 8-1 till Södra och Max Möller bokstavligen dansade på Vallens gräs.
Trots allt blev det en missräkning det här året och J-södra slutade på en blek nionde plats och långt, långt efter serieettan Markaryd, vars spelande tränare hette Nanne Bergstrand. Derbysegern över Tord till trots, kom ”De lile” före i tabellen och slutade femma.

Alla lag från Vätterbygden ramlade ur

Max Möller fick alltså upp ögonen för Kent och enligt Kent var Max en mycket engagerad tränare men samtidigt tuff. Två säsonger skulle Kent ha Möller som tränare men han är ändå den tränaren som gett mest intryck. Året efter blev det bara två matcher för Kent och trots att Gary var tillbaka gick det lika tungt den här året och det blev också en repris på tabellplaceringen, alltså nia.

Säsongen 1989 var också slutet för Max Möller och även för Goran. Året efter, 1989, blev ett dystert år för laget. Efter Max var det Bosse Axberg som tränade laget och för Kent blev det 18 matcher och återigen toppade han den interna skytteligan på åtta fullträffar, ett mer än veteranen Gary Watson. Trots detta ramlade J-södra ur division 2 med minsta möjliga marginal till Warta och det blev oerhört nervöst i sista omgången.

- Jag minns att sista matchen behövde vi 1 poäng för att klara oss kvar om dom andra resultaten gick våran väg, och när slutsignalen gick trodde vi att vi fixat platsen men fick reda på speakern sagt fel resultat. Vi hade jublat men fick deppa i stället.

Utträdet från tvåan var såklart en missräkning och hela bygden hade det tufft eftersom både Tord och Husqvarna ramlade ur tillsammans med J-Södra.

Flera spelare lämnade J-södra men Kent stannade och även tränaren Bosse Axberg fick vara kvar. 1990 blev det matcher mot bland annat Råslätt och Bankeryd där framförallt Bankeryd vållade Södra stora problem. I båda lagens möten föll man och höstmötet på Vallen slutade med en 3-5 förlust. Totalt sett blev det åter en missräkning för J-Södra trots en tredjeplats. Kent fortsatte att göra mål och hamnade på åtta fullträffar den här säsongen. Etta i den interna skytteligan blev Gary Watson som därmed avslutade sin Södrakarriär med 16 mål. Året efter blev det Bankeryd för Gary efter segdragna förhandlingar och det skulle också betyda att trycket på Kent skulle på ännu större.

J-Södra till fyran

1991 skulle bli ett tungt fotbollsår för Kent och hans J-Södra men man lyckades rädda sig kvar. I sista omgången räddade man kontraktet efter en säker seger över Byttorp, serietrean, med 3-0. Två av målen gjorde Kent och det sista gjorde Jonas Rydh redan under matchens första halvlek. Kent vann på nytt den interna skytteligan med nio fullträffar, tre bättre än tvåan Mikael Andersson.

Året därpå skulle J-Södra få det ännu svårare. Bosse Axberg hade försvunnit och klubbens juniortränare Bosse Andersson tog över, något som Kent så efteråt tyckte var fel. - Vi hade helt olika syn på fotboll. Han hade haft J-Södras juniorer och spelat man-man och ville att vi skulle göra det i a-laget också.

Säsongen som var uppdelad i en vårserie och likaledes en höstserie gav till slut resultatet att Jönköpings Södra degraderades till division 4! Så långt ner hade inte klubben varit på över femtio år och ni kan ju bara ana hur de inbitna södrafantasterna tyckte om det.

Trots degraderingen valde Kent att stanna kvar i klubben, åtminstone till än början. För efter några omgångar bytte Kent J-södra mot Visingsö. Enligt han själv var det tränaren Bosse Anderssons förtjänst och det var klart att de två inte gick ihop. J-Södra valde således att låna ut Kent till Visingsö resten av säsongen.
Säsongen efter var Kent tillbaka i J-Södra. Bosse Andersson hade stigit av som tränare redan efter vårsäsongen året innan och nu var det Ola Henriksson som var tränare. Det här året skulle det gå bättre för ”Di Gröne”. I serien tampades man med storheter som NIK, Hovslätt och Ekhagen och man skulle till slut nå andraplatsen vilket betydde kvalspel för att kunna nå avancemang.

I kvalet ställdes man mot Linghem, Hultsfred och Malmslätt. Linghem besegrades först med 3-1 på bortaplan. I match två var det otroligt spännande och J-Södra behövde minst oavgjort för att få till en helt avgörande match i sista omgången. Hultsfred gjorde 2-1 i precis innan klockan nådde 90 minuter och publiken började lämna Vallen. Då klev Kent Henriksson fram.
- Jag hämtade bollen i målet och sa till Andreas Ydreborg att han skulle skjuta avsparken mot mål. Det var bara sekunder kvar och jag sprang mot mål och han precis att nicka bollen innan målvakten tog den och vi vann med 3-2. Ett otroligt slut på matchen och självklart var bedrövelsen enorm hos motståndarna Hultsfred som därmed fick lämna division 3. Det kan också noteras att det var Kent som också gjorde J-Södras första mål.
Kvalet skulle avgöras mellan Malmslätt och J-södra och det var Malmslätt som hade hemmaplan. J-södra avgjorde tillställningen redan innan paus då laget ångade fram till en 3-0 och kunde sedan till slut vinna med 4-2. Kent gick mållös från den matchen men vann ändå skytteligan med hela 18 mål.

Värvad av ”De lile”

Med Janne Karlsson som tränare blev sejouren i trean bara ettårig den här gången. J-södra räckte inte till trots att Kent visade vägen med sina 13 fullträffar. Det var egentligen inget större fel på lagen men enligt Kent fick man inte ihop det och det blev en 10:e plats till slut och degradering. För Kent del blev den här säsongen slutet för hans Södrakarriär. Kents blickade åt öster och det blev spel i division 2 och lokalkonkurrenten IK Tord.
- Jag kände att jag ville ge fotbollen en sista chans på hyfsad nivå. Jag fick lite nytändning av att gå till Tord och det gick ganska bra men jag skadade mig i slutet av säsongen.

I Tord var det Giles Stille som var tränare och året innan hade han fört upp laget efter en rekordsäsong. För Kent blev det som sagt en nytändning och han trivdes i Stilles spelsätt. Trots sina skadeproblem blev det två säsonger med Tord i division 2 med 22 matcher och 3 mål som facit.
Cirkeln var på något sätt sluten och karriären både startade och slutade i fotbollens division 2. Skadorna satte stopp för vidare spel men Kent var inte helt färdig med fotbollen därför blev ett tränarjobb i Hallby och division 4 det som ick sätta punkt. Jag frågade Kent varför det bara blev en kortvarig tränarkarriär i fotboll eftersom han idag är tränare i Jönköpings Bandy.
- Jag har varit spelande tränare i Hallby i fyran för ca 10år sen men det var inte på en seriös nivå. Det hade varit otroligt spännande att träna ett fotbollslag med ambitioner men det är ju så i svensk fotboll att för att få träna ett lag av kvalitet krävs att du gått alla utbildningar man kan och då är det ändå inte säkert du kan ett skit om taktik och detaljer i spelet. Tyvärr finns det idag massor av välutbildade tränare som inte är speciellt bra.

Den bäste var Goran

Det är ingen tvekan att namnet Kent Henriksson tillhör J-Södras främsta och det blev hela nio säsonger i den gröna J-södratröjan. Han fick äran att spela med både Goran och Gary och det är svårt för honom att välja vem hans bästa medspelare var men till slut väljer han Goran Zelenovic.
- En fantastisk fotbollsspelare med otrolig teknik, säger Kent om just Goran.
När Kent ska plocka ut sitt eget drömlag från södratiden ploppar det upp idel sköna namn. Målvakten Gert Hansen var skadedrabbad men när han stod var han oerhört duktig. Willy är ju självklart med liksom Micke Karlsson och Jonas Rydh. Och så den där Kent Henriksson förstås.
När jag frågar om vem som varit hans bästa tränare blir det en tränare han tyvärr inte fick ha i J-Södra men som senare betydde oerhört mycket för klubben., nämligen Giles Stille. Stille var stadens ”stjärntränare” och vann i princip alltid serien med sina lag. Han kom till J-Södra 1998 och stannade två säsonger med två seriesegrar som facit. Det är lätt att förstå att Giles Stille hade något alldeles extra.

Idag är Kent tränare i bandys för division 1 laget Jönköpings Bandy och jag undrar hur långt han hade kommit om han satsat på en tränarkarriär inom fotbollen. Han har kvar sitt gröna södrahjärta och följer givetvis laget idag.
- Hjärtat har ju alltid varit grönt, avslutar skyttekungen Kent Henriksson. En gång skyttekung - alltid skyttekung.

KENTS EGNA ”DRÖMELVA” FRÅN SÖDRATIDEN

Målvakt: Gert Hansen
Backlinjen: Adrian Oprisan, Andrej Dubic, Willy Fendrich, Mats Torsén
Mittfält: Goran Zelenovic, Lucien Ilie, Mikael Karlsson, Jonas Rydh
Forwards: Kent Henriksson, Gary Watson

FAKTA: KENT HENRIKSSON
Namn: Kent Henriksson
Ålder: 41
Moderklubb: IF Hallby
Övriga klubbar: IF Hallby, IK Tord, Visingsö
Nummer på ryggen: 9 och 10
I J-Södra: 1983-1995
Seriemål för J-Södra: 68 st
Gör idag: Är tränare för Jönköpings Bandys a-lag i allsvenskan.