Det var en av Annas första dagar på Spånga Gymnasium och hon hade gått ut till skolgården för att hämta sin moppe för att åka hem. Hon satte sig på moppen och samtidigt som hon startade den så kom det fram två killar till henne i 18-20 årsåldern och frågade om vägen till Spånga station. Hon förklarade vägen för dem, men killarna var inte nöjda.
- Kan du skjutsa oss? frågade de.
Anna svarade nej, hon hade ingen aning om vilka killarna var och dessutom kändes dem lite obehagliga.

Omringad
Plötsligt omringade de henne, så att hon inte kunde köra därifrån. Anna försökte, men då började de med våld att försöka få bort Anna från moppen.
- De puttade och slog på mig tills jag låg på marken, och sen fick jag moppen över mig, berättar Anna.
Jag skrek, så mina kompisar hörde ju mig och kom ut. De frågade mig om jag hade gjort mig illa, men jag svarade nej. Jag var ju i chock och var så himla arg och sur just då och samtidigt så fick jag upp den där känslan “det här händer inte” fortsätter hon.
- Jag hade ju skadat armen men smärtan kändes liksom inte då. Den kom inte förrän efteråt.
Anna har fortfarande ont av armen idag, och har känt av det varje dag sedan den dagen.
Rånarna lyckades ta moppen och körde sedan iväg. En av Annas kompisar, Elin Andersson hann springa ifatt och dra av en av killarna från moppen. Killen som satt kvar körde ändå iväg längs Solhemsvägen och den andre började springa uppför Nälstavägen.

Lärare hörde skrik
Naturkunskapsläraren Emma Nordström stod i personalrummet på skolan just och kopierade upp papper när hon hörde skriken utifrån skolgården. Hon rusade ut och såg hur Anna Falk och två tre personer till stod chockade och skrek:
- Dom tog moppen!
Emma kände hur vreden steg och hon började springa efter rånarna som hade hunnit en bra bit därifrån nerför backen.
- Det kändes lite misslyckat, säger hon och skrattar. Jag hade ju armen full med papper, men jag blev så arg och ville bara få tag i killarna. Emma gav sedan upp och skrek till Anna att hon skulle ringa polisen. Till dess att polisen kom så var Emma med Anna.
- Anna var ju i chock, så jag ställde in mina kommande lektioner för jag kände att jag ville finnas där så länge som jag behövdes för henne.

Lång väntetid
Det tog lång tid för polisen att komma.
- Det hade blivit ett missförstånd, berättar Anna och suckar. De hade inte riktigt uppfattat att det rörde sig om ett personrån och att det var bråttom. Men till slut så kom de.
Polisen genomförde ett kort förhör med Anna och sedan åkte de runt i området men fann varken moppen eller killarna.
Anna berättar att hon efteråt kände sig sur över att hon inte gjort mer, att hon inte slog tillbaks på killarna. Fast samtidigt så förstår hon att hon var chanslös mot dem.
Det dröjde inte länge innan moppen blev upptäckt. En vecka efter rånet skett så patrullerade en polisbil runt i Spånga-området och såg två killar på en moppe. Polisen kände direkt igen moppen och plöjde dem åt sidan.
Mer kan inte Anna berätta eftersom att rättegången inte har ägt rum än.
Men hon berättar att hon tycker att det är väldigt surt att det kommer att dröja så pass lång tid till rättegången äger rum. Det kommer att ta minst ett halvår.
- Idag tänker jag inte så mycket på det, säger hon, men jag vet att det kommer att kännas jobbigt att möta dem igen sen på rättegången.
Händelsen har ju satt sina spår i och med att hon fortfarande har ont i armen och ibland tänker på rånet på skolgården.