Det första man får lära sig på Samhällsprogrammet är att alltid se allting ur olika vinklar och perspektiv. Nu har vi fått se, höra och läsa det mesta ur männens perspektiv. Men kvinnornas då? De har också gjort minst lika mycket som männen, men bara det att allt det de har gjort har fallit bort i historieskrivningen - blivit ännu en piss i Nilen bara. Hur har det kunnat bli så?
Hur kunde männen ta sig rätten att ta bort delar av våran historia? Vi är trots allt mänskliga varelser som lever tillsammans. Ta er i kragen nu och börja acceptera varandra.
De flesta av oss vet garanterat vem legenden Robin Hood är. Den där killen som tog från de rika och gav till de fattiga. Men visste ni att det faktiskt fanns en legend, en kvinna vid namn Phoolan Devi, som gjorde samma sak? Efter en taskig barndom startade hon ett rövarband, som tog från de rika och gav till de fattiga. Som Robin, fast på riktigt. Hon blev t.o.m. invald i det indiska parlamentet, Xi Lok Sabha, innan hon mördades år 2001. Varför har aldrig någon nämnt henne förr?
Eller varför har man inte hört något om Harriet Tubman som startade "Underground railroad"? Denna organisation lyckades med hjälp utav kyrkor och frivilliga härbärgen, smuggla ut hundratals människor från slaveriet i Nordamerika. Under hela denna legendariska räddningen hade hon ett pris på 40 000 dollar på sitt huvud.
I de flesta historia-, samhälls- och litteraturböcker får man bara läsa om vad männen har åstadkommit. Självklart är det männen som har komponerat dessa böcker. Men om de skulle ha skrivit om vad kvinnor gjort här i världen hade de kunnat motbevisat den vanligaste teorin mellan män och kvinnor. Teorin om att kvinnorna alltid är de svagaste och att männnen alltid är de starkaste. Vi skulle kunnat haft en helt annan bild om det motsatta könet.
Men jag förstår inte hur svårt kan det vara att få tummen ur och släppa in lite femininitet i historia- och litteraturböcker? Lite mer femininitet i samhället, i mansvärlden och lite varje dag.
I Sverige fick kvinnorna sin rösträtt 1921, men i Sydafrika fick de vita kvinnorna rösträtt 1931. Färgade kvinnor fick den inte förrän 1984 och de svarta kvinnorna fick vänta ända tills 1994! Alltså, de fick sin rösträtt för 16 år sedan. Hur absurt är inte det?
Det är detta jag kräver ett botemedel på. Bort med alla fördomar och orättvisor! Se oss inte bara som sexobjekt och hemmafruar! Vi är också människor, precis som männen. Det enda som skiljer oss åt är könet. Något som skapat problem i flera hundra år.
En kvinnas rätt i samhället är vad jag vill ha!
Fakta hämtad från boken Vadå feminist av Lisa Gålmark
