Dålig klang
Borde det inte vara fler feminister i världen? Många säger att de är för jämställdhet men att de inte är feminister. Man påstår att ordet har dålig klang, precis som ordet politik. Många fler är intresserade av samhällsfrågor än politik, men är det inte ungefär samma sak? Jag tog i alla fall tillfället i akt under detta genustema och gjorde en miniundersökning angående ordet feminism.

Undersökningen resulterade i att 10/10 tjejer tyckte ordet hade dålig klang och 9/10 killar. När jag frågade varför de tyckte så fick jag lite olika svar.
– Jag tycker det låter extremt att vara feminist, som att man hatar män, svarade Jacob Lindberg, SP07B.
Dawid Gerlin, SP07B, höll med och la till att han tänker på korthåriga, halv-ofräscha och orakade tjejer med mörk röst. Typ hippies.
– Jag säger inte att jag är feminist för att jag inte vill att folk ska tro att jag tycker att kvinnor ska ha det mycket bättre än män. Jag är för jämställdhet och vill att kvinnor och män ska ha det lika, sa Johanna Hultegård, SP07A.

Den enda som tyckte tvärtom var Philip Johansson, SP07B. Han tyckte att feminism står för jämlikhet mellan könen och inte något annat. Jag kan inget annat än att hålla med. Att feminister endast skulle vara korthåriga och orakade manshatare med mörk röst är absurt, då har man glömt bort första stridens feministers verkliga utseende. (Se sida 2). Varför man undviker att kalla sig för feminist kan vara precis som Johanna säger, men jag tycker inte att det argumentet håller. Jag tror att man undviker ordet för att man inte vill bli placerad i ett fack, få en stämpel. Jag vet, för jag har själv varit där.

Sommarlovet till sjunde klass
Under sommarlovet till sjuan läste jag en massa böcker om ämnet, eftersom det aldrig lyftes i skolan. Det var min mest intellektuella sommar. Aldrig någonsin har jag blivit så förbannad över något jag läst. När skolan började sen igen lade jag märke till saker jag inte gjort förut. Jag köpte mig en lila-vit palestinasjal (lila för rättvisa, vitt för renhet) och tryckte pins med kvinnomärket på. Såklart började folk runt omkring att störa sig på mig och jag fick smeknamnet ”Feminist-Moa”. Namnet i sig var ju väldigt passande och ganska fint men jag tror inte det var därför jag fick det.
Visst är det ibland tröttsamt att hela tiden säga ifrån och stå upp för sin rätt, men hellre det än att vara tyst. Genom att inte hela tiden ifrågasätta och påverka säger man indirekt att man är nöjd. Men är inte det meningen? Att aldrig nöja sig. Vad finns det att leva för om man är nöjd och tillfredsställd med allt runt omkring en? Har man inte då nått nirvana?

Karl Marx definierar inte socialismen
Vad jag vill säga med det här är att vad jag inte förstår är varför det är just feminist folk har svårt att kalla sig. Alla socialister eller moderater står väl inte för exakt samma sak? Inte heller gör feminister. Alla som stödjer jämställdhet och tycker att kvinnan är lika mycket värd som mannen borde enligt mig kalla sig för feminister. Eftersom det är grunden i hela den feministiska rörelsen. Fler människor som anser sig vara för jämställdhet borde alltså kalla sig feminister, trots att man kanske inte kan skriva under allt. Manshatare och feminister är inte samma sak, precis som det inte är enbart Karl Marx teorier som definierar socialismen.

Ett första steg
I skolan lär man sig att upplysningen hade sitt slut omkring 1800-talet. Jo, tack men helt upplysta är vi då inte. Kvinnans rättigheter måste belysas mer. Att acceptera feminismen och dess grundprinciper är ett första steg mot jämställdhet. Ett steg som är ett måste. Men som faktiskt inte fullt ut är taget. Feminism handlar om att se att det finns saker som inte stämmer, att det inte är jämställt och sedan vilja göra någonting åt det. Eller som en okänd person en gång sa: ”Att vara kvinna är att ständigt gå omkring i för trånga skor. Att vara feminist är att förstå varför och uppmuntra andra att förstå att det inte är fötterna som är för stora utan skorna som är för små”. Jag har alltid haft stora fötter och fått ångest över att köpa skor, eftersom tjejer inte har 41. När jag slutade bry mig smalnade, passande nog, mina fötter av och jag kunde ha 39.

Halvan - en del till helan
Vad som också är intressant angående jämställdhet är hur man uppnår den. Ska kvinnor ”förmanligas” eller räcker det med hela lönen och halva makten? Genusvetare anser ju att feminismen kräver ett starkare och klarare mål än endast social jämställdhet mellan könen, själv tycker jag att "talesättet" om att man inte föds till kvinna- man blir det, stämmer riktigt bra. Inte förstår väl små barn vad det är för skillnad på att leka med pojkar eller flickor. Det är när de växer upp som verkligheten kommer ikapp dem. Det är när de ”formas” för att passa in i samhället som de upptäcker att ena halvan är sämre än den andra, men utan den halvan förlorar man också hälften av alla lösningar, synvinklar ja hälften av allt. Tar man inte den halvan till sig så tar man inte heller helan och den som inte helan tar han heller inte halvan får.

Alla är inte sin egen individ
En del påstår att man ska kämpa för människans rättvisa och individen, liksom det påstås att det är individen som besitter makten. Jag menar att vi inte kan sträva för människans rätt innan (mer än) hälften av alla människor är sin egen individ och har lika förutsättningar som den andra halvan. Då kan vi börja prata om att individen har makten.