Statistik från Statistiska centralbyrån år 2007 visar att 28% av Sveriges barn med frånskilda föräldrar bor lika mycket hos sin mamma som sin pappa. Runt 9 procent bor både hos sin mamma och pappa, men fördelningen av tiden är inte helt jämn. 56 % bor enbart med sin mamma och endast 7 procent bor enbart med sin pappa.

Kerstin, en fritidspedagog som i många år har jobbat med manliga och kvinnliga kollegor på både dagis, fritids och skolor, bekräftar faktan gällande min teori att barnen nästan bara omges av kvinnliga pedagoger under sin dagistid, men hon berättar att på fritids blir det mer vanligt med manliga pedagoger även om majoriteten fortfarande är kvinnor.

Något väldigt intressant som Kerstin nämnde var faktiskt att manliga och kvinnliga pedagoger generellt sett agerar olika mot barnen. Kvinnorna intar den mer moderliga rollen, som den omhändertagande, tröstande och lugna, medan männen ofta är de som lekar med barnen och ställer dem inför utmaningar. Hon poängterade att hon tyckte att en jämn blandning mellan manliga och kvinnliga pedagoger fungerar bäst. Det leder till att de kompletterar och peppar varandra att våga göra saker med barnen som de kanske inte hade gjort, om endast ena parten arbetat på platsen. Det vill säga att de manliga pedagogerna tar sig an en mer omvårdande roll och kvinnorna blir mer lekfulla. Hon berättade också att barnen stannar längre tid på dagis och flera dagar i veckan, än vad de har gjort tidigare, vilket innebär att det är ännu viktigare att de får bra förebilder under sin vardag på sitt dagis eller fritids, eftersom de spenderar så mycket tid där.

Efter att ha tagit del av Kerstins åsikter och kunskaper ställde jag mig frågan; vad är det som gör att yrken som är relaterade till barnomsorg fortfarande domineras utav kvinnor? Vårt samhälle är fortfarande inte helt jämställt och jag tror att det lever kvar i en tradition, där flickor bland annat blir uppfödda med att de ska ta hand om sina dockor. Kvinnan ses fortfarande som personen att ta hand och sköta om barnen i första hand. Bara genom att bläddra i skolkatalogen kan man snabbt konstatera att just gymnasielinjen Barn och Fritid som leder till yrken inom barnomsorgen har klasser med betydligt fler tjejer än killar. Gymnasievalen görs oftast efter intressen.

En pojke som växer upp i ett hem utan pappa, eller någon vanlig manlig förebild nära omkring sig tror jag automatiskt letar efter ett annat manligt ideal att se upp till. Men vilka är det då han ser? Jo, männen som syns. Männen som gör något som får effekt, något utöver det vanliga. Sportstjärnorna, de muskulösa actionhjältarna eller de kostymklädda manliga politikerna på TV. Han ser inte pappan i mjukisbyxor som fiser i soffan, kokar gröt och tvättar kläder. Finns det inte då en möjlighet att många pojkar växer upp i tron om att det är kvinnor som gör det vardagliga och det mer omsorgsfulla och att männen är de mer självständiga som gör det spektakulära?

Visst kan det vara så att man får det bättre av att växa upp med en god ensamstående mor istället för att växa upp med två föräldrar, varav pappan inte är bra, men det är skillnad på män och kvinnor. När man är liten behöver man någon man kan se upp till, som redan har upplevt det man själv har gått genom. Som kan stötta en på vägen. Din mamma kan vara hur bra som helst, men hon vet inte riktigt hur det känns att virra omkring i målbrottet eller hur det känns att tvingas hävda sig kaxigt för att inte hamna utanför i grabbgänget.

Jag tror att det är många faderlösa pojkar som får kliva ur sina pojkstövlar för tidigt och axla rollen som alfahannen i familjen. De får ta för stort ansvar för sig själva och för andra för tidigt och de får inte vara ett bekymmerfritt barn så länge som de borde få vara.

Det är inte alla faderlösa pojkar som har en bra kompis, vars pappa som ställer upp, en schysst fotbollstränare eller en sympatisk historialärare att se upp till. Vilka har de pojkarna som inte har dessa? Politikerna i sina gråa kostymer, de högpresterande idrottsstjärnorna eller actionhjältarna på film?

Pojkar behöver en manlig förebild som de kan se upp till, men som samtidigt har de fel och brister som vi alla har och det är helt klart många pojkar i dagens samhälle som saknar detta.