Strandaren - den miljövänliga skoltidningen - inte ett enda träd har "fått sätta livet" till för att just DU ska kunna läsa det här. Vi finns bara på nätet.
Gymnasiet, ja. Det är himla svårt att tänka sig att jag har gått i en och samma skola i, vad blir det nu? 9? Eller nej vänta 10 år nu.
Mitt allra första minne som jag har av skolan och alla mina klasskompisar är den första dagen av 6:års, när mina föräldrar följde med mig. Vi satt i en ring på en grön matta i musiksalen, och jag som många andra såg sig nyfiket omkring på vad det var för människor som satt och kollade på varandra. Kompisar fick jag nog snabbt med tanke på att det var många från dagis som gick i klassen, de flesta som jag var kompis med då är jag kompis med nu.
I slutet av 3:an åkte vill till Orhem, och övernattade i ett hus där. Innan vi hade åkt dit hade några tjejer i klassen inklusive mig, bestämt att vi skulle gå upp mitt i natten och på något sätt skrämma killarna. Det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss att det skulle gå. Det var några tjejer som var mörkrädda, och ja, läraren fick sova i rummet och då kunde vi inte gå upp och skrämma dem som vi hade velat, vilket var en stor besvikelse för oss eftersom vi verkligen ville göra det.
I början av 6:an, första dagen om jag ska vara exakt så gick vi en stadsvandring. Vi kom upp från tunnelbanan på Olof Palmes gata och fick kartor som skulle visa vägen till vart vi skulle. Det var första gången jag träffade Linnéa och Ida, jag skulle fråga om dem visste vart vi skulle någonstans, men den enda reaktionen jag fick av dem var ett skräckblandat leende och ett snabbt skakade på huvudet. Men nu efter nästan fyra år så är jag kompis med både Ida och Linnéa, och den är inte alls lika blyga som dem var då, inte mot mig i alla fall, tvärtom faktiskt.
Jag kommer ihåg en annan gång i mitten av 6:an när vi åkte till Kungsberget med klassen. Jag kan ju inte säga att jag är så särskilt bra på att åka skidor. Men i alla fall, så var det en kompis till mig och jag skulle ”lära” henne att åka skidor. Det gick väl sådär, för som sagt kan jag inte åka skidor så bra. Först kom hon fel och åkte baklänges en ganska lång bit ner för backen andra gången blev det störtlopp ner och en gång skulle hon upp i liften och råkade gå av mitt i en isig backe. Som tur var gick det bra.
Nu kommer vi till 8:an, dagen då vi skulle sova över i skolan. Det kan man säga var en upplevelse i det hela. Jag vet att man inte kan tro att det ska vara tyst när man sover med ungefär 20 andra personer i ett och samma rum. Men kom igen, klockan var tre på natten och det var några som fortfarande satt uppe och pratade och skrattade som att det skulle vara 10 på kvällen, då kan man faktiskt bli lite ilsk. Ja, jag blev väll lite sur och skrek åt dem att gå ut och prata eller vara tysta för att det var några som ville sova. Ett tips: skrik inte på folk mitt i natten, dem kommer att bli sura på dig sen!
Då ska man väl säga ”Hej då!” till grundskolan och Strand, även om det är väldigt skönt att komma härifrån så kommer jag att sakna det. Jag kommer speciellt att sakna alla kompisar som man inte kommer att träffa lika mycket som nu.
Alice Bergquist, Henrik Edfeldt, Johanna Edmark, Matilda Elofsson, Astrid Haglind, Lovisa Lennfalk, Elina Lidstrand, William Mohr, Wilma Remmelg, Emma Westlund, Freja Wirén, Jonatan Åhlund
