Att brinna

En brinnande brasa som sprakar när mer ris läggs på, precis så känner jag när jag brinner för mina intressen. Jag är ofta trött efter en lång skoldag. Men något får mig att glömma alla stress och gå till stallet, sadla en häst, hoppa upp, tölta iväg och bara slappna av. Det är så lätt att glömma tiden och få den att rinna iväg.

När jag är ensam hemma eller i ett annat lugnt och tyst rum, tänker jag ofta på dagen som har varit. Av det jag tänker och känner kan jag lätt skriva ihop en låt. Om jag tycker det är en bra början fortsätter jag att få ihop texten vid pianot. Det är en härlig känsla att utrycka sina alldeles egna känslor med en egen låt. Att alltid komma hem till ett piano fullt med glada och sorgsna känslor, det får mig att orka mer än vad jag skulle göra utan det.

Olika personer kommer ofta fram till mig och frågar om jag vill sjunga en låt på någon slags tillställning de ska ha. Det gläder mig att de vill ha mig där för att underhålla andra människor. Oftast är det pensionärer som lyssnar och som kommer fram efteråt och berömmer mig. Det kallar jag en brinnande känsla som stärker mig och gör att mitt självförtroende växer.

Alla har olika sorters självförtroende och olika sätt att försöka utveckla det. Det är skönt när man ibland får en stund för sig själv att lära sig nya saker. Man blir starkare inombords och tar mer plats bland andra människor. Jag tror att brasan av intressen är viktigt för att vi ska växa som människor. Brasan kanske slocknar ibland men det tar fort en ny vändning i form av en annan färg och ett annat innehåll. Även om den gamla brasan slocknat sitter kunskapen i ryggmärgen förhoppningsvis för evigt.