Musik är mitt liv

Jag gillar den här stilen för att den innehåller så mycket känsla! Nu säger jag inte att typ hip-hop eller något inte har känsla men jag tycker det finns så mycket mer i dessa stilar. Jag älskar skrik och growling i sångerna för att det låter så kraftigt. En annan sak är instrumenten. Trummorna spelar oftast med dubbel pedal och lägger in mycket cymbaler så att det skapas ”en vägg av ljud”. Basen spelar oftast med plektrum (p.g.a snabba takter) och är nedstämd ett eller två steg. Gitarrerna spelas med mycket distorsion och de är också nedstämda. Ett annat instrument som används i melodiska stilar är synt för att skapa atmosfär i bakgrunden.

Jag gillar denna slags musik för att i låtarna är det mycket ”blast-beats” (trummorna spelar i ett snabbare tempo) och ”breakdowns” (takten ändras). I vissa stilar spelar också gitarrerna en melodisk eller harmonisk slinga och eftersom jag är gitarrist är detta väldigt inspirerande för mig. Allting låter så argt och peppande, jag älskar det! Texterna kan handla om allt från död, skratt och kärlek. Speciellt inom emo/emocore handlar texterna ofta om kärlek.


Jag ska jämföra två band som har helt olika musikstilar men som kanske låter likadant i era öron. Dessa band är: Children of Bodom och Bullet for my Valentine.

Bullet for my Valentine består av fyra medlemmar:

Matthew Tuck – sång, gitarr

Michael Paget – gitarr, sång

Jason James – bas, sång

Michael Thomas – trummor


B4MV är ett brittiskt metalcore band från wales. Bandet bildades 1998 och kallade sig då ”Jeff Killed John” och spelade då bara Metallica och Nirvana covers. Deras debutalbum ”The Poison” kom ut 2006. Detta band har fått utmärkelsen ”bästa nya brittiska band 2005” på Kerrang Awards.

Bandet spelar metalcore som är en blandning av hardcore, trash metal och punkrock. Denna genre spelas väldigt aggressivt och komplicerat som jag förklarade innan. En låt jag kan rekommendera är ”4 words to choke upon”, jag tycker det är en väldigt förklarande låt för metalcore. Även låtar från deras nya album ”Scream, aim & fire” är väldigt bra och visar mycket inom metalcore spelandet.

.

Som jag skrev innan så skriker eller ”screamar” Matthew Tuck i bandets låtar och framhäver då texternas medellande och låtarna får mer kraft. I texter som ”My fist, your mouth, her scars”:

There's no more ways to tell you
I want to fuck you now.
With every ounce of anger
In turn we know you're going down.

Medellandet är väldigt starkt och jag tror ni kan tänka er själva att när man skriker fram så starka ord så blir det väldigt kraftfullt. Det är just det bandet är ute efter. Ett starkt och kraftfullt medellande.

Nu har jag förklarat vad B4MV är och vad de spelar för sorts musik. Jag ska nu berätta om Children of Bodom

Children of Bodom består av fem medlemmar:

Alexi Laiho – sång, gitarr

Roope Latvala – gitarr

Henri Seppälä – bas

Janne Wirman – keyboards

Jaska Raatikainen – trummor


Children of Bodom är ett finskt death metal (melodisk death metal) band. Bandet bildades 1993 i Esbo under namnet Inearthed. De var sedan tvungna att byta namn för de hade hittat ett skivbolag som ville det.

Children of Bodom spelar en extrem form av metal som kännetecknas av snabbt tempo, mycket tekniskt gitarr och keyboard spel, blast beasts och Alexis speciella röst. Vilken genre bandet tillhör är dock en debatterad fråga. Oftast klassas musiken som melodisk death metal på grund av tempot och trummorna. Eftersom syntarna och gitarrsolon är allmänt förekommande på bandets tidiga album kan man också klassa bandet som power metal. Men jag kallar det melodisk death metal.

Children of Bodom screamar i alla deras låtar och har alltid gitarrsolon till skillnad från B4MV. CoB har också mer fingerspel i refränger och intron som ger dom titeln melodiskt gitarr spel. CoB skriver mycket mer texter om död och livet, medens B4MV skriver om t.ex. att bli mobbad eller att stå upp för sig själv.

Det jag menar med denna jämföring är att ni kanske bara hör skrik och irriterande snabba trummor när ni lyssnar på musik som denna men det finns så mycket mer att lyssna på. Lyssna på musiken innan ni dömer den gott folk. Om ni inte tycker det låter bra, fine låt det vara så ni behöver inte trycka ner hårdrockare, emos, punkare för att de lyssnar på den musik de älskar. Jag hatar hip-hop men jag säger inte till varenda hip-hopare jag ser ”fan va fula kläder du har”. Jag låter det vara. Så bara lyssna på musik och visualisera ett samhälle där vi får lyssna på vad vi vill.