The Show Must go on


Paulina Thuresson 2011-11-20

Den 19 maj hade vi vår sista show. men The Show Must Go On

Pulsen rusar, hjärtat slår som stora trummor och svetten rinner. Jag var en av de elever som den 19 maj inträdde scenen på Torsås centrumbiograf. Detta var vårat sista år. Bland kulisserna står alla och känslorna svallar. Alla känner något, vissa är nervösa så att man kan höra hur deras knäskålar slår samman för att de skakar så kraftigt. Några är bara trötta eller uttråkade, någon kanske är exalterad.

Jag kände mig så trött, så trött att jag trodde att om någon skulle släcka ljuset så skulle de hitta mig sovandes på golvet när de tände ljuset igen. Jag ville njuta av det, för den där känslan man får när man äntrar scenen ’är så härlig. Det är som att åka bergochdalbana, du är nervös precis innan det ska börja, vagnen rör sig sakta upp mot en backe, du går ut på scenen. Du börjar närma dig toppen, du kan se publikhavet. Du har en sådan fruktansvärd känsla i magen när du vet att när som helst börjar det och vagnen släpper och du far ner för backen, en gnutta rädsla känner du, musiken börjar. Du åker ner för backen och du mår underbart, du känner hur trummorna får scenen att skaka i takt med gitarren, du börjar sjunga och du mår underbart. All nervositet, all rädsla och all förberedning var värt det. Och du vill åka karusellen en gång till. Men för oss är det slut. För oss är det tid att förbereda oss på att denna del av livet är slut och snart kommer ett nytt.

Men jag är glad att jag fick chansen att lära mig ett instrument. Och jag vet att den där känslan av, mig de där känslorna, för det kändes som om kroppen skulle stängas av på grund av överbelastning med känslor. Vilket den gjorde sedan när jag kom hem (ganska stolt över att jag höll ut så länge)

Ni vet hur stress och utmattning får olika människor att reagera olika. Om jag vände mig om ett varv kunde jag se ungefär olika rektioner. Vissa låg utslagna i sofforna samtidigt som vissa gjorde allt för att hålla sig underhållna, vissa travade fram och tillbaka av oro samtidigt som andra sprang förbi dem av stress. Några utav de mest framträdande reaktionerna var de som blev fnittriga och stökiga, skämt flög. Och vi visste allihopa att snart skulle våra stackars musiklärare bryta ihop när de började fnittra och skratta hysteriskt över dåliga skämt eller igenting.
Ps. Vi var förvånade när vi såg dem i skolan nästa dag Ds.

Men hela upplevelsen var fantastisk (nu när jag tänker efter, kan inte säga att jag njöt då). Att se hur alla har utvecklats de senaste åren och se alla utvecklas så ofattbart och all inlärning under tre år har lett till de här sista dagarna vi har tillsammans.

Oavsett vad någon annan säger, så gjorde vi det tillsammans och, We Kicked As!!!!

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut







Mest lästa




Matsedel


Skolbiblan


Inläsningstjänst


Senaste från Skolnytt.se


Digilär

Legimus

Creative commons

CC search


Oribi speak








Killsnackpaketet



Stress inför prov

Varför blir vi stressade?

Panik på provet

Läs dig smartare

Plugga effektivt


Gymnasievalspodden

Beslutsguiden - gymnasievalet

RFSL ungdom


Barnkonventionen


Gamingpodden


Hitta hit

Torsåsnytt
Ansvarig utgivare:   Caroline Elnéus
Webmaster:   Caroline Elnéus