Alkemisten

Boken är en spänningshöjare där Jenna, det lilla drottningsbarnet luras av sin förfader, drottning Etheldredda, det onda maktgalna spöket som bara blir mer och mer kompakt. Etheldredda lurar Jenna ner till en gammal förtrollad spegel som är gjord av den kända alkemisten Marcellus Pye. Helt plötslig så är Septimus borta, kidnappad femhundra år bakåt i tiden. Men Jenna kan inte bara lämna honom i sticket och de tänker ut en plan men från två olika världar. Medans dom planerar en flykt så tänker Etheldredda ut en helt annan plan.

Sjukan har spridit sig i borgen, det är lite konstigt för både Etheldreddda och sjukan kom samma dag som den nyfikne undermagikern Silas Heap öppnar en förseglad dörr.


Alkemisten är en väldigt genomtänkt  och den fantastiska spänningen som genomsyrar hela boken får en att sitta fastklistrad med den i handen. Boken är samtidigt ganska hemsk och visar vad vissa kan göra för att få makt och odödlighet. Alkemisten innehåller allt: spänning, humor, handling, fakta, hänsynslöshet och kärlek. Kärleken är stark, så stark att vissa riskerar att fastna i en annan tid för sin kära. Man blir helt varm inombords när man läser det.

Om jag skulle sammanfatta boken, vilket budskap den har så skulle jag säja att den handlar om att man ska följa sina drömmar, att man ska gå sin egen väg och inte ge med sig. Men att även familj och lycka går före allt annat. Heaparna, som är kända i borgen som familjen som tar med sig trubbel vart dom än går, bevisar igen att ryktet är sant men att familjekärleken vinner över allt.