Drömmer om en egen familj


Vendela 2019-03-28

Han är jagad, helt ensam och bor på soptippen. Livet är inte så lätt för 10- årige Alex från Honduras. Klockan är straxt efter åtta på morgonen och jag följer med Alex upp till soptippen. Stanken från soporna sticker i näsan och jag får hålla för den. Alex säger inte så mycket och verkar vara trött. Han har en sliten t- shirt och blå tunna byxor. På fötterna har han ett par smutsiga tygskor som han har hittat bland soporna på soptippen.  

Den speciella sopbilen

Gamarna cirklar runt våra huvuden och då och då dyker de ner och fångar något ätbart som de sett från luften. Vid sidan om Alex springer hans lilla hund, Ido. Alex berättar att vi måste skynda oss för det kommer en speciell sopbil hit till Cerro Grande. Den sopbilen kommer från Mcdonald's, Pizza hut och Burgerking. Alex säger att den sopbilen kommer bara fem gånger i veckan och man måste vara snabb för att få någonting att äta. Men idag så var vi bland dom första där så Alex fick åt sig en halv pizza.

 

Livet på soptippen

Alex berättar att livet på soptippen är hårt och jobbigt och man får nästan ingen mat om dagarna.

- Det är väldigt jobbigt att leva så här helt själv och utan någon vuxen som kan ta hand om en.

Han berättar också för mig att han tänker mycket på sin familj innan han ska sova. Han tänker också på alla andra barn som jobbar på soptippen. Han tycker att alla barn förtjänar ett mycket bättre liv än hur de lever idag. Vissa barn här dör när dom är jättesmå för dom får sjukdomar. Det är barn som går runt och letar skräp även på natten för dom ska kunna ha råd med ett par skor eller en tröja. På dagarna så kommer de mer och mer sopbilar och de gäller att vara snabb för inom ca fem minuter kommer de en maskin som puttar ner allt skräp över en kant så de ska eldas upp. Soptippen är väldigt stor och det är mycket skräp överallt det är stora vattenpölar med brunt vatten på grund av allt skräp men barnen sätter sig och dricker dem ändå. Själv skulle jag aldrig kunna dricka ur det vattnet.

 

Alex drömmar

Alex drömmer om att få gå i skolan och lära sig läsa och skriva.

- Jag drömmer om att jag en gång ska få tillräckligt med pengar så jag kan komma här ifrån och köpa ett eget hus och få ett bättre jobb.

Han drömmer också om att skaffa en egen familj och göra så dom barnen får en mycket bättre uppväxt än vad jag fick. Det jobbigaste var när han sa han ville ha ett hus en familj och ett bra jobb. I andra länder har nästan alla hus och tak över huvudet som en självklarhet men för andra så är de inte självklart att ha hus och mat och allt som vi behöver. Vi tänker inte så mycket på det vi egentligen har. Men det vi har är väldigt bra. Vi har något som inte alla har i världen.


Hur hamnade du här?

- Det var inte jättelänge sedan jag kom till soptippen. Innan jag kom hit jobbade jag för en man som George.

Alex berättar att han jobbade i en fabrik där många andra gatubarn också jobbade. George kunde låta jobba barnen i mer än dom skulle och de fick ändå inte högre lön. Iibland hade dom inte ens råd att köpa mat så man fick gå hungrig i flera dagar.

- Jag tillsammans med några andra pojkar lyckades fly från George. Vi sa att vi skulle fly hit men jag har inte sett några pojkarna på soptippen.

Alex säger att han lyckades fly hit med en buss så han inte skulle bli hittad av George.mHan är väldigt orolig för att Ggeorge ska komma hit och hitta honom.

 

Varje kväll innan läggdags

- Var är dina föräldrar och syskon?.
- Jag vet inte var min mamma eller syster är just nu, men pappa sitter i fängelse även fast jag vet att han är oskyldig. Mamma sa att han åkte i fängelse för att det var en rik man som ställdes emot honom. Mamma, jag och min syster åkte, tog allt vi hade och åkte in till staden. När vi kom fram sa mamma att vi skulle vänta där för att hon skulle gå och leta jobb, men hon kom aldrig tillbaka och min syster och jag blev själva. Vi levde på gatan tills en man som hette George kom och tog mig men min syster hann springa undan.

Varje kväll innan läggdags så ligger Alex ihopkrupen under sin kartong och tänker på sin familj. Han önskar att alla hade kunnat leva tillsammans i ett eget hus, äta sig mätta och kunna gå i skolan.

 

Min bästa vän

- En dag när jag var ute och plockade sopor så såg jag en kartong jag sprang genast dit tog kartongen och sprang iväg igen när jag öppnade så låg där en hund. Den andades men låg bara helt stilla så jag gav den mat och vatten och sen dess har den följt med mig hela tiden överallt. Hon heter Ido.


Ibland är jag rädd

- Ibland är jag väldigt rädd speciellt på kvällarna när jag ska sova. När jag ligger under min kartong och ska försöka sova så blir jag rädd, rädd för att någon ska komma och stjäla mina saker och misshandla mig. Men jag är också rädd för att jag ska bli sjuk, väldigt sjuk så jag inte skulle klara att gå och leta skräp, kanske inte ens skulle överleva. En tredje sak som jag är rädd för är att George kommer att hitta mig och ta med mig tillbaka till “ fängelset ”.

 

Efter det här

Efter jag har fått träffa Alex och han har berättat hur han har det så vet jag inte om jag kan gå tillbaka till mitt normala liv. Varje gång jag gör något som är en självklarhet för mig så kan jag inte sluta att tänka på Alex och dom andra barnen på soptippen och jag blir ledsen för jag vill hjälpa alla barn så dom kan få ett bra liv.

 








 

Tipsa en vn Skriv ut




Mest lästa




Matsedel


Skolbiblan


Inläsningstjänst


Senaste från Skolnytt.se


Digilär

Legimus

Creative commons

CC search


Oribi speak








Killsnackpaketet



Stress inför prov

Varför blir vi stressade?

Panik på provet

Läs dig smartare

Plugga effektivt


Gymnasievalspodden

Beslutsguiden - gymnasievalet

RFSL ungdom


Barnkonventionen


Gamingpodden


Hitta hit

Torsåsnytt
Ansvarig utgivare:   Caroline Elnéus
Webmaster:   Caroline Elnéus