Barn av mörker

”En neger! Glädjen sjuder i oss. I natt ska vi få äta! Vi smyger närmre. Hans syns knappt i mörkret, hans svarta skinn går nästan ihop med natten. De är listiga. Så når skenet från en gatlykta honom, och vi ser honom tydligt. Vi myser ihop som barn på julafton och som små tomtar smyger vi oss efter … tipp, tapp, tipp, tapp.”

När jag läser detta börjar jag rysa. Jag undrar om de vet att det är en människa de jagar, inte ett djur, utan en levande människa? En människa som har en familj, vänner och ett hjärta, en hjärna, ett eget värdefullt liv helt enkelt. Jag skulle vilja veta just varför de tycker deras liv är så mycket viktigare än andras? Jag undrar om de mår bra efter de hardödat en människa, kan de gå och lägga sig utan ångest? För hur kan man på fullaste allvar fortsätta med sin vardag när man vet att man har tagit bort ett liv från jorden och förstört så många andras liv också? Jag blir så arg, de sattes ju intetill världenför att radera ut liv och förstöra för andra. Varför tror de att de får göra det? Det är inte meningen med livet, ingen har rätt att döda en oskyldig människa, ingen. Och att de kan njuta av det här, att de mår bra utav det här, det bevisar bara hur sjuka de egentligen är.
Vi påverkas av mycket, hur man växt upp framförallt. Om detta är det enda de vetom kan man kanske på något sättförstå varför de tänker som de tänker, men oavsett hur man är uppfostrad kommer jag aldrig att kunna förstå varför man inte kanha förmågan att ändra sig? Dessa nazister lever i Sverige. Sverige består inte utav nazister, det finns många andra människor med sunt förnuft. Varför kan de intelåta sigpåverkas av dem?
De flesta vet vad som är normalt, vi vet att det inte är mänskligt att döda en människa bara för att de har en annan färg på hyn, nästan alla vet ju detta. Så hur kan dessa hatare tycka det är... normalt? Om alla beter sig på ett sätt, hur kan man bete sig på ett heltannat och samtidigt inte undra om man gör rätt eller fel, om det man gör är normalt? Och om man nu har märkt att man är annorlunda, att man njuter av sjuka saker, hur kan man då på fullaste allvar inte vilja ändra sig?
Jag kommer aldrig att förstå nazister, aldrig! Jag tror inte de förstår sig själva heller.

/Selma



Jag vet inte riktigt varför jag dras till just det härcitatet, men på något sett så gör det mig så arg. Dom blir liksom så glada och förklarar sin glädje med att säga att dom är som små barn på julafton. Man vill ju inte förknippa det med något sånt! Dom njuter verkligen av hans rädsla. Dom får det liksom att låta som någonting bra, och dej gör mig förbannad! Vad har han gjort dom?! Han måste känna sig så hjälplös och rädd. Jag blir bara så himla argav bara tanken att dom är ett helt gäng och han har bara sig själv.. Jag fattar inte hur dom kan känna ett så stort hat mot honom?! Dom känner honom inte ens, så hur kan dom då hata honom?

/Jonna



Jag förstår inte hur man kan göra något så fult, hur kan man tycka om att förstöra för andra? Alla är väl lika mycket värda eller? Jag blir rädd när jag tänker på det. Hur jobbigt är det inte för den utsatta personen? Att gå varje dag och vara rädd. Rädd för att döden kanske är nära. Hur tänker dom när dom ger sig på en dom aldrig sätt innan, en helt oskyldig människa som inte gjort något? Varför så mycket hat?

/Ida

Jag undrar vad som hade hänt om det hade varit fler invandrare eller fler nazister där? Jag förstår inte hur man kan göra så mot en annan människa. Invandraren var ju ensam. Jag blir arg över att någon kan göra så bara för att någon har en annan hudfärg.

/Rasmus

¨Så plötsligt ger en av oss tecknet. Vi stannar tvärt. Lyssnar. Spejar. En neger! Glädjen sjuder ur oss. I natt ska vi få äta!¨

Hur kan det vara glädje att se någon som man har tänkt att döda? Jag är förvånad över hur rubbad man kan bli. Det verkar som att man kan gå hur långt som helst, som mörkret i tunneln som aldrig tar slut. Dom måste plågas något enormt, och att inte ens har några skuldkänslor för det dom gjort är otroligt. Kan detta hatet ha funnits hos dom från början redan när dom var barn? Det kanske är deras förändras fel för att de inte uppmärksammade vad som hände med dom. Dom kanske blev misshandlade av sina föräldrar. Det skulle nog vara svårt att ta hand om sin familj när man knappt är tonåring bara för att föräldrarna dricker.

/Gustav

”Det dånar i marken från våra tunga stålhättekängor som är en del av vår uniform, av vår förklädnad. Det känns som att lyfta berg, men vi har lyft tyngre saker så det berör oss inte. Vi är sju stycken, alla fryser vi om våra rakade huvuden, men kylan inifrån är långt större och dämpar allt annat.”

Den här samanhållningen, känslan av att vara i en grupp som tycker samma sak, gör att man blir starkare. Känslan av att vara som alla andra, om dom gör det så kan väl jag göra det, då är det väl inte mitt fel eller? Hatet växer inombords tills det blir så stort att man glömmer bort vem man är. Man är inte sig själv, man är gruppen. Man förstår hur lätt det är att fastna. Alla vill bli accepterade i en grupp, man vill vara som alla andra. Endel kan göra vad som helst bara för att få bli accepterade.

/Jacob

”Så är vi över honom. Vi håller fast honom. Som en mask slingrar han sig i våra armar. Han sparkar med sina negerben.Och vi sparkar också. Och slår.”

Jag fattar inte hur man kan göra så här. Man bara ser en person som inte har samma hudfärg, och så bestämmer man sig bara för att slå ner den här personen. Jag känner att det inte borde finnas såna här människor. Dom tror att dom har rätt till att göra så här. Sen säger dom att det finns ingen gud för att dom är gud. Ingen ska ha rätt till att göra så här. Tänk om det är någon som bor utanför Sverige som tänker att dom skulle flytta till Sverige för att dom har hört att det är säkert här. Och så när dom har kommit hit så kanske dom blir nerslagna.

/Dennis



Det handlar om människor som har ett dåligt sätt att tänka. Dom tror att dom är gud som föddes för att hämnas. Tänk att de finns mitt ibland oss, negerhatare. Varför hatar dom svarta? Är det på grund av hudfärg eller vad är det? Tänk dig att gå ensam på en väg i mörkret, se ett gäng komma mot dig, du börjar springa men hinner inte, du blir slagen, sparkad av kängor med stålhetta, du blir biten av en av dom, du hamnar på marken, dom fortsätter sparka och slå på dig. Ska man behöva dö på detta sättet, på grund av din hudfärg? Tänk att detta finns mitt ibland oss!

/Jimmy

”Det knyter sig i våra magar. Är det inatt det det hända, inatt som Gud ska sänka sina beskyddande vingar över oss och förlåta oss som en fader? Och lära oss förlåta! I helvete heller! Det finns ingen Gud! Det finns ingen Gud! Vi har levt länge, är så gamla, nedtyngda, trampade, utstötta, så vi vet. Vi har ingen Gud för vi är Gud. Nattens barn: vi är ute efter hämnd. Så darra ni får, för nu är det vi som härskar."

Barn av mörker, Barn av mörker. Det ekar i mitt huvud. Hur kan man skriva om misshandel? Alla kan skriva en text. En text som berör kan inte alla skriva. Alla skulle kunna misshandla. Men alla har inte kraften och tillräckligt mycket hat för att kunna misshandla.
Hur man ser en liten pojke eller flicka springa det fortaste han/hon kan av rädsla när Dom Andra jagar och söker dem genom städer och skogar, åkrar och ängar, det är hemskt. 
De skriker ”Vi har ingen Gud, för vi är Gud”
Vad händer om man vänder på det. Gud har vi ingen, för Gud är vi? Betyder det att det är Guds fel att misshanden existerar? Eller är det Dom Andras?

/Evelina

”Hatet väller upp inom oss och vi skulle inte kunna sluta ens om vi ville. Och det vill vi inte”

De skulle inte kunna sluta, de skulle inte kunna sluta på grund av att de är fega, de är jävla idioter som faller för grupptryck och lever kvar i andra världskriget. Det finns inte några rasister nu, bara folk som tror att de är det och som inte förstår allvaret i det de håller på med. De är så hjärntvättade att de inte förstår vad de faktiskt håller på med. Men de blir inte rasister på en natt, jag tror att det ofta har att göra med uppväxten, självförtroendet och umgänget. Det är de starka personerna som står emot grupptryck och som säger ifrån. Jag tycker synd om de människor som måste hata för att känna sig bra, de måste slå och skada andra för att må bättre. Jag förstår verkligen inte hur man kan känna sånt hat mot folk som inte gjort något illa, det är sjukt. Även när jag är arg på någon, någon som faktiskt har gjort mig illa så skulle jag aldrig kunna skada någon, döda någon.

/Johanna

”Det finns ingen Gud! Vi har levt länge, är å gamla, nedtyngda, trampade, utstötta, så vi vet. Vi har ingen Gud. För vi är Gud. Nattens barn; Vi är ute efter hämnd. Så darra alla får, För nu är det vi som härskar.”

”Vi sliter honom i stycken, och vi är mäktiga för vi behärskar livet, vi har sett helvettet och överlevt. Våra själar är döda sedan länge, nej inte döda – förfrusna. Snälla gör oss levande igen!”

Det här tycker jag är ett bra exempel på folk som håller på som de gör för att de är ledsna – eller snarare förstörda, inte för att de direkt har några rasistiska åsikter. De vet inget annat sätt i sin förtvivlan. De måste ju få ut all sin ilska. De behöver skylla sitt misslyckade, sitt förstörda liv på någon. De kanske inte hade rasistiska tankar från början.