Ganska många får har haft ett stort härligt bete där, med god tillgång på mat.

Första veckan i september började älgjakten och under någon av de första dagarna kom en jakthund in bland fåren och ställde till kaos. Fåren sprang förståss åt olika håll och när ägaren kom till platsen kunde han konstatera att ett par av fåren försvunnit.

Man sökte i skogarna i närområdet men fann ingenting. Efter några dagar kom ett av fåren tillbaka, men det andra förblev borta. Ägarna har många gånger
funderat och oroat sig över vad som hänt tackan som var borta. Folk som bor i trakterna har också varit ute och spanat efter tackan, men utan framgång.

Den 16:e november hade Sven Sjögren, Djupdalen, sin jakthund ute på älgjakt. Plötsligt hör han att hunden har ståndskall bortom Djupdalen mot Lill-åkersjöhållet. Det höll i sig länge och Sven och hans döttrar åkte för att se den älg som hunden ställt.

 Döm om deras förvåning när dom kommer fram och ser att hunden har ståndskall på ett FÅR. Sven tänkte direkt på händelsen i höstas och tog kontakt med Gun Näslund som också är fårägare, och bad henne om hjälp.

Flickorna stannade med tackan under tiden som Sven hämtade Gun och dom kunde hjälpas åt att lyfta in tackan i bilen och transportera henne till Guns ladugård på Djupdalen.

Tackan mådde bra och var inte skygg eller rädd. Gun kontaktade därefter familjen Melin.
Familjen blev väldigt glada och förvånade att hon levde och mådde bra. Tack vare att tackan var märkt så kunde man fastställa att det var rätt tacka och att hon klarat sig utmärkt i naturen i dryga två månader. Allt slutade lyckligt och tackan är nu åter med dom övriga fåren i Viätt.
Vilken solskenshistoria!