Efter frukosten på Hotel Formula 1 i Nelspruit, handlade vi lite och därefter bar det av till Kruger National Park. Parken är uppkallad efter Paul Krüger, president för den första boerrepubliken.
Tillsammans med angränsande privatägda reservat är den sinnesbilden för det ”verkliga” Afrika och omfattar över 20 000 km². Som ni förstår finns här många in- och utfarter (gater). Vi valde Malelane, parkens sydligaste gate. Det kändes enormt spännande när vi hade passerat grindarna och börjat vår färd i parken, som skulle vara i tre dagar. Vi hade en önskan om att få se ”the big five”, vilka är elefant, lejon, buffel, noshörning och leopard, men vi var ju naturligtvis glada för alla djur vi såg.
Det första djur vi stötte på var en liten bock, men bara några minuter senare fick vi se en giraff som betade av trädtopparna. Sedan gick det slag i slag med olika hjortdjur, vildsvin, fantastiska fåglar, för att mot skymningen vid ett vattenhål få se en flodhäst. Medan vi sitter där och beundrar den, får vi se något som kommer gåendes mot vattnet. Det är elefanter och inte bara en, utan ca 25 stycken, stora och små. De går raka vägen mot vattnet med bestämda steg, så bestämda, att flodhästen fann för gott att fly därifrån. Vissa av dem gick raka spåret ut i vattnet och började leka med varandra, en fantastisk syn. Efter några minuter upptäcker vi att det är en flock elefanter till på väg mot vattnet och de är minst lika många. Den första flocken börjar då att dra sig närmare oss där vi stod. När de var alldeles nära, vågade vi inte stå kvar utan for för att checka in oss i vårt boende.
Pretoriuskop heter lägret som skulle vara vårt basläger nu i några dagar. Det ligger i den västra delen av parken. Dit fick vi skynda nu, för grindarna stängdes vid sextiden och man ville absolut inte bli utelåst. Vi fick ett jättefint boende, som gränsade precis till stängslet, där vi hörde djuren böka och grymta i nattens mörker. Efter en mysig natt gav vi oss av tidigt, kl 06.00 när grindarna öppnades, för att om möjligt komma till ett vattenhål i tid och få se fler fantastiska djur. På vägen dit hamnade vi mitt i en stor flock bufflar.
Vid lunchtid stannade vi vid ett rastsälle som hade en liten vattenpöl, men så många djur där fanns, zebror och gnuer om vartannat. På eftermiddagen stannade vi till på ett annat rastställe, där det fanns massor av apor. En stor babian skrämde oss verkligen, den gjorde ett utfall mot stället där vi satt. Den kom i full fart, skrek och skakade ett stängsel som fanns där för att skydda borden. Då var man glad för det lilla, men sammantaget så var det en bra dag.
På kvällen somnade vi ovaggade, för att nästa dag stiga upp jättetidigt. Nu var det allvar på gång. Vi hade beställt en vandring i området med beväpnade vakter. Vi startade med att fara i en jeep några mil in i parken, där vi lämnade bilen för att sedan vandra till fots i flera timmar. Vi stötte på en stor flock elefanter, gick mellan två grupper av noshörningar och fick se den skygga kudun. Vilken upplevelse! Efter detta tog vi oss tillbaka till lägret för att checka ut. Vi hade nu några timmar kvar, innan vi måste fortsätta vår färd tillbaka till Hennenman, där vi skulle sova en sista natt. Vi for oss en runda för att till slut fara ut via gate Numbi, som ligger på den västra sidan av parken. Vi var alla överens om att detta var en otrolig upplevelse. Tänk att få se alla dessa djur vandra fritt och verka i dess rätta miljö.
Slutsumman av det hela blev att vi inte fick se alla ”big five”. De stora kattdjuren lyste med sin frånvaro, tyvärr, men hela upplevelsen var ett enda stort äventyr iallafall.
Vi hade nu många mil tillbaka till Hennenman, men allt gick bra och morgonen därpå fick vi sällskap till flygplatsen i Johannesburg, där vi snyftandes tog farväl av varandra.

Vi hade turen att få se en giraff som dricker. Detta är ett farligt moment, för han är som mest sårbar då.

Den här flodhästen fick väldigt bråttom när elefanterna kom.

De roade sig hjärtligt.

När de kom för nära var vi också tvungna att ta oss därifrån.

Vi hade turen att få se när ett zebraföl diade.

Bufflarna kom i stora flockar.

Här laddar en av vakterna sitt gevär innan vi börjar vår "buschwalk".

Vi passerade två grupper av noshörningar.

Efter någon timmes vandring var vi ganska slut och fick oss en behövlig vila.

Vid vattenhålen fanns det gott om djur.

Vildsvinen kom vi ganska nära.

Det fanns även många trevliga fåglar.

Impalan som också kallas Afrikas skafferi.

Med detta säger vi tack och farväl för denna gång.