Vi landade faktiskt på morgonen. Detta land som Evert Taube gjort så känd genom sina visor, kändes väldigt spännande att komma till.
Det första som möter en när man kommer dit är en känsla av man inte har farit så lång, förutom att man är slut efter en resa som tog 16 timmar effektiv flygtid. Nej, känslan är av ett annat slag, det kändes bekant på något annat vis. Det kan kanske bero på att befolkningen består till över 95% av europeer, ättlingar till spanjorer, italienare, britter, tyskar, polacker, irländare, fransmän, judar och östeuropeer. Fortfarande talas i vissa landsändar baskiska, sicilianska, ukrainska, walesiska och svenska (en numera utdöende liten grupp i provinsen Misiones).

Hur som helst så landade vi i Buenos Aires. Denna stad är invånarna mycket stolta över och kallar den för "El Ultimo".
I Buenos Aires innerstad bor 3 miljoner människor och här finns allt. Det är en stad som verkligen sjuder av liv.
I hela Buenos Aires-regionen finns ca 15 milj. människor och det är det spanska språket som gäller. Tack och lov så kan en del faktiskt prata engelska, därför kan man ta sig hjälpligt fram med det språket, men man får vara beredd på att man missar en hel del då.

Vi började vår vistelse med att göra en rundresa i huvudstaden. Där finns mycket att se, men en sak som slår en mest är nog att Buenos Aires är tangons huvudstad. Mycket cirkulerar kring denna dans och då speciellt i den färgglada och charmiga stadsdelen La Boca. Där ser det nästan ut som på ett färgglatt tivoli. 
Här samlades italienska immigranter i mitten av 1800-talet och det sägs att husen fått sina starka färger efter det hetsiga italienska temperamentet.
Här kan man också besöka muséet som handlar om stadsdelens store son - Maradona.

Vad jag läst mig till är att Caminito varit en järnvägsstump som gått ner längs kajen där skeppen lossades för länge sedan. La Boca, dvs. Riachuelos utlopp (boca betyder utlopp), är nämligen den plats där stadens första hamn låg, och stadsdelen var alltså gamla tiders hamnkvarter där det vimlade av bordeller och skumma barer. Så visst kan man tro att det är från San Telmo (den bäst bevarade av de gamla stadsdelarna) och dessa skumma hamnkvarter Evert Taube skildrar sina visor om Fritiof Andersson.
Vem som helst med lite fantasi förstår nog när man ser det, att det är här som tangos vagga stod. Och här är man smart nog att göra affär av det också!

Här kommer lite bilder från just dessa kvarter.

Vi slutar med att ta en fika och för de som är intresserade återkommer jag med fler reportage om bl.a Pampas och bergskedjan Anderna.