Årets fjällvandring September 2007.


Karin Eliasson 2007-09-25

Forsen, Kamajåkk, vid vandrarhemmet i Kvickjokk, måndag kväll 3:e september.
Forsen, Kamajåkk, vid vandrarhemmet i Kvickjokk, måndag kväll 3:e september.

Tiden går fort och nu har vi gjort årets fjällvandring. I år vandrade vi från Kvikkjokk till Saltoluokta, en sträcka på 75km och i fyra etapper.

Vi startade kl. 03:30 den 2:a september från Stensland och tog oss med bil till Gällivare. Där väntade vi att bussen skulle ta oss till Kvikkjokk, men vi hade fått fel uppgift av turistbyrån så det gick ingen buss på söndagar. Det var bara att ta in på vandrarhemmet och vänta till måndag. Som tur var hade vi en extra dag att ta av, så det skulle fixa sej.
Upp tidigt på måndag och tog bussen till Jokkmokk där vi kunde tillbringa några timmar i väntan på bussen mot Kvikkjokk. Målet för starten av vandringen nådde vi kl.18 på måndagkväll. 

Utsikt mot Pårtemassivet.
Bild:Karin E
Utsikt mot Pårtemassivet.

När vi började vandringen på tisdag morgon hade regnet upphört. Vi vandrade några kilometer i skogsterräng och sen kom vi fram till denna fantastiska plats med utsikt över Pårtemassivet.

Pårtestugan!
Bild:Karin E
Pårtestugan!


Nina vid Pårtestugan.
Bild:Karin E
Nina vid Pårtestugan.

Första dagens etapp var 18km och den var ganska krävande. Det är oftast så att den första dagen är jobbigast för då är man ju lite ovan. Vädret blev i alla fall bara bättre och från mitt på dagen sken solen. Vi kom fram till Pårtestugan kl. 17 och då var det härligt att gå ner till sjön för att tvätta av sig innan det var dax att fixa middag. Middagen består av mat som torkats hemma veckan innan vandringen och som är en del av de roliga förberedelserna. När man är i fjällen följer man dagsljuset, så det blir inga sena kvällar. Vi tänder ljus och löser lite korsord innan vi trötta men nöjda somnar ovaggade.

På kalfjället tittar vi tillbaka mot Pårte.
Bild:Karin E
På kalfjället tittar vi tillbaka mot Pårte.

Efter en natts skön sömn och vila är vi redo för etapp två, 24km till Aktse. Först äter vi en lagom frukost och packar sen våra ryggsäckar och sen vandrar vi genom skog i relativt kraftigt motlut till dess vi når kalfjället och  en fantastisk utsikt över enorma vidder som breder ut sig.

Många renar fanns det på fjället.
Bild:Karin E
Många renar fanns det på fjället.


Det är viktigt att ha kikaren med sig.
Bild:Karin E
Det är viktigt att ha kikaren med sig.

Vi vandrar på i skapligt tempo för att hinna till båtplatsen innan 17:30, då båten ska hämta oss, så vi har gått halvvägs innan vi tar lunchpaus vid ett vindskydd. Det är drygt att vandra över två mil med packning, men vi kommer fram till båtplatsen vid femtiden och då är vi väldigt trötta, men nöjda över att ha klarat av den längsta delen av vår vandring,

I väntan på båten.
Bild:Karin E
I väntan på båten.

Vi väntade länge vid båtplatsen, men det kom aldrig någon båt. Efter en timme fick vi bestämma oss för att ro och vi hade tur att vara sex personer, så vi kunde hjälpas åt att ro de tre kilometer som återstod. Något hade brustit i informationen om båten, så det var därför ingen kom. Nog var vi riktigt trötta när vi äntligen kom fram och fick de sista sängplatserna i stugan. Den natten var det inga problem att somna och inte orkade vi lösa korsord heller, men det är ju detta äventyr som lockar ändå.

Här ror vi över till Aktse och ser in i Rapadalen, porten till Sarek, med den karaktäristiska Namatj i centrum. Jag saknar ord att beskriva hur vackert det är. Det måste upplevas.
Bild:Karin E
Här ror vi över till Aktse och ser in i Rapadalen, porten till Sarek, med den karaktäristiska Namatj i centrum. Jag saknar ord att beskriva hur vackert det är. Det måste upplevas.


Vy från stugan i Aktse. Vi fick dom sista sovplatserna där. Till Aktse kommer många som vandrar i Sarekområdet.
Bild:Karin E
Vy från stugan i Aktse. Vi fick dom sista sovplatserna där. Till Aktse kommer många som vandrar i Sarekområdet.


Så bär det uppåt igen.
Bild:Karin E
Så bär det uppåt igen.


Vi lämnar Aktse med den berömda Skerfe-toppen, med sitt stup på 800meter.
Bild:Karin E
Vi lämnar Aktse med den berömda Skerfe-toppen, med sitt stup på 800meter.


Snön kom tidigt i år.
Bild:Karin E
Snön kom tidigt i år.

Dag tre från Aktse till Sitojaure är en behaglig vandring på ca 10km. Vi tar adjö av stugvärdinnorna och förvissar oss om att vi kommer att bli hämtade med båt vid nästa båtplats över Sitojaure. Vi når vandringens högsta punkt efter ett par timmar och där över kalfjället ligger nysnön som kom helgen innan vi anlände. Vi förstår hur snabbt leden blir otydlig när snön kommer. Sommarleden följer ju inte vinterleden med kryssmarkeringar över kalfjället, men som tur är har vi bra väder. Vi blir hämtade med båt av en same och stugvärden i Sitojaure, kl.15 och sen har vi en lugn och skön eftermiddag och kväll. Vi köper rökt laxöring av samen och gissa om det smakar underbart. Dessutom har jag en omgång hastbröd med mej som vi bakar i stekpanna. Vi får en riktig höjdarkväll och vädret är strålande vackert.

Tidig torsdagmorgon i Sitojaure. Vilken härlig plats!
Bild:Karin E
Tidig torsdagmorgon i Sitojaure. Vilken härlig plats!


Härlig utsikt när man gör sin morgontoalett.
Bild:Karin E
Härlig utsikt när man gör sin morgontoalett.


Vi lämnar Sitojaure för sista etappen mot Saltoluokta.
Bild:Karin E
Vi lämnar Sitojaure för sista etappen mot Saltoluokta.


Nu närmar vi oss slutmålet. Här ser man bort mot Stora Sjöfallet.
Bild:Karin E
Nu närmar vi oss slutmålet. Här ser man bort mot Stora Sjöfallet.


Slutmålet Saltoluokta
Bild:Karin E
Slutmålet Saltoluokta

Sista dagen av vår vandring är helt fantastisk med sol från en nästan klarblå himmel. Det gnistrar av frost på marken och luften är klar och kall när vi startar vid åttatiden.
Lite motvind men vad gör det när solen skiner. 20km är den sista sträckan och vidderna är enorma. Mycket nysnö på alla toppar runt om oss och vi hittar både blåbär och lingon när vi börjar närma oss Saltoluokta. Vi dröjer kvar på fjällsluttningen ovanför Saltoluokta och vill liksom supa in det allra sista av vandringen. Dagen avslutar vi med dusch och bastu samt en underbar middag på fjällstationen.

En härlig veckas vandring har vi haft och vi börjar redan fundera över var vi ska vandra nästa år. Är man entusiast så är man.

Kommentera Tipsa en vn Skriv ut






Ett spel för alla åldrar

Årets första boule utomhus i Ullånger

Idag den 27 maj 2020 var det första gången i år det spelades boule utomhus i Ullånger. Vi var nio spelare som samlades på boulebanorna vid Generationernas hus. Det var ganska mycket sol, lagom varmt  och bara svaga...

Läs mer
Gunnel kastar iväg ett klot och försöker komma så nära det lilla vita klotet som möjligt.

Efter 90 kan man imponera i ett bollspel...

Säsongsavslutning för boulespelarna

Onsdag den 11 december 2019 var det säsongsavslutning för dem som spelar boule på Generationernas Hus i Ullånger. Vi var tio spelare som delades upp slumpvis i fyra lag. Grö...

Läs mer
Överlyckliga över genomfört lopp.

Höga Kusten Trail, en verklig utmaning!
 

Höga Kusten Trail  är Sveriges färskaste upplevelselopp och tar dig genom världsarvet Höga Kusten absoluta höjdpunkter. Du har 14 timmar på dig att ta dig 43...

Läs mer

Ett steg närmare en ny linbana

Kvällsvandring till Salumstugan!

Kvällsvandringen gick till Valkallen denna kväll.

« Föreg. Nästa »



Kyrkstigen - Vildmarksleden
Panorama Högberget


Panorama Buskberget

Årets Ullångersbo


Ankrece 09

Film Invigning cykelled


Film spelmanstämma 07


Nisse Vestin

Förstasidan Artiklar
Ullångersbladet
Ansvarig utgivare:   Anders Böhlin
Webmaster:   Anders Böhlin
Redaktion:   Anders, Eileen, Hans, Ida, Olof