Tiden går fort och nu har vi gjort årets fjällvandring. I år vandrade vi från Kvikkjokk till Saltoluokta, en sträcka på 75km och i fyra etapper.

Vi startade kl. 03:30 den 2:a september från Stensland och tog oss med bil till Gällivare. Där väntade vi att bussen skulle ta oss till Kvikkjokk, men vi hade fått fel uppgift av turistbyrån så det gick ingen buss på söndagar. Det var bara att ta in på vandrarhemmet och vänta till måndag. Som tur var hade vi en extra dag att ta av, så det skulle fixa sej.
Upp tidigt på måndag och tog bussen till Jokkmokk där vi kunde tillbringa några timmar i väntan på bussen mot Kvikkjokk. Målet för starten av vandringen nådde vi kl.18 på måndagkväll. 

När vi började vandringen på tisdag morgon hade regnet upphört. Vi vandrade några kilometer i skogsterräng och sen kom vi fram till denna fantastiska plats med utsikt över Pårtemassivet.

Första dagens etapp var 18km och den var ganska krävande. Det är oftast så att den första dagen är jobbigast för då är man ju lite ovan. Vädret blev i alla fall bara bättre och från mitt på dagen sken solen. Vi kom fram till Pårtestugan kl. 17 och då var det härligt att gå ner till sjön för att tvätta av sig innan det var dax att fixa middag. Middagen består av mat som torkats hemma veckan innan vandringen och som är en del av de roliga förberedelserna. När man är i fjällen följer man dagsljuset, så det blir inga sena kvällar. Vi tänder ljus och löser lite korsord innan vi trötta men nöjda somnar ovaggade.

Efter en natts skön sömn och vila är vi redo för etapp två, 24km till Aktse. Först äter vi en lagom frukost och packar sen våra ryggsäckar och sen vandrar vi genom skog i relativt kraftigt motlut till dess vi når kalfjället och  en fantastisk utsikt över enorma vidder som breder ut sig.

Vi vandrar på i skapligt tempo för att hinna till båtplatsen innan 17:30, då båten ska hämta oss, så vi har gått halvvägs innan vi tar lunchpaus vid ett vindskydd. Det är drygt att vandra över två mil med packning, men vi kommer fram till båtplatsen vid femtiden och då är vi väldigt trötta, men nöjda över att ha klarat av den längsta delen av vår vandring,

Vi väntade länge vid båtplatsen, men det kom aldrig någon båt. Efter en timme fick vi bestämma oss för att ro och vi hade tur att vara sex personer, så vi kunde hjälpas åt att ro de tre kilometer som återstod. Något hade brustit i informationen om båten, så det var därför ingen kom. Nog var vi riktigt trötta när vi äntligen kom fram och fick de sista sängplatserna i stugan. Den natten var det inga problem att somna och inte orkade vi lösa korsord heller, men det är ju detta äventyr som lockar ändå.

Dag tre från Aktse till Sitojaure är en behaglig vandring på ca 10km. Vi tar adjö av stugvärdinnorna och förvissar oss om att vi kommer att bli hämtade med båt vid nästa båtplats över Sitojaure. Vi når vandringens högsta punkt efter ett par timmar och där över kalfjället ligger nysnön som kom helgen innan vi anlände. Vi förstår hur snabbt leden blir otydlig när snön kommer. Sommarleden följer ju inte vinterleden med kryssmarkeringar över kalfjället, men som tur är har vi bra väder. Vi blir hämtade med båt av en same och stugvärden i Sitojaure, kl.15 och sen har vi en lugn och skön eftermiddag och kväll. Vi köper rökt laxöring av samen och gissa om det smakar underbart. Dessutom har jag en omgång hastbröd med mej som vi bakar i stekpanna. Vi får en riktig höjdarkväll och vädret är strålande vackert.

Sista dagen av vår vandring är helt fantastisk med sol från en nästan klarblå himmel. Det gnistrar av frost på marken och luften är klar och kall när vi startar vid åttatiden.
Lite motvind men vad gör det när solen skiner. 20km är den sista sträckan och vidderna är enorma. Mycket nysnö på alla toppar runt om oss och vi hittar både blåbär och lingon när vi börjar närma oss Saltoluokta. Vi dröjer kvar på fjällsluttningen ovanför Saltoluokta och vill liksom supa in det allra sista av vandringen. Dagen avslutar vi med dusch och bastu samt en underbar middag på fjällstationen.

En härlig veckas vandring har vi haft och vi börjar redan fundera över var vi ska vandra nästa år. Är man entusiast så är man.