Intet nytt under solen

Håll efter ligisterna på sjön

Det är si och så med uppträdandet på sina håll på sjön.
För någon tid sen inträffade en händelse i Stockholms skärgård, som visar en del båtägares brist på omdöme.
Drulliga människor finns det både till lands och till sjöss, men dessbättre är sådana hänsynslösa individer som var i farten vid det aktuella tillfället mycket sällsynta på sjön.
En lite välskött segelkanot, byggd i mahogny och utrustad med alla de finesser en intresserad kanotseglare är mäktig drev sakta fram för den döende kvällsbrisen i Norrleden.
Ombord befann sig ägaren och dennes hustru, vilka lämnat Stockholm samma dag för att njuta av ett par semesterveckor i Stockholms underbara skärgård.
Allt var så idealiskt som det gärna var möjligt för de två kanotseglarna just då, men minuterna efter hade de all anledning att fundera över människornas ondska.
Plötsligt dök en motorbåt upp i farleden.
Trots att segelkanoten låg långt vid sidan av farledens mitt och trots att det inte fanns någon rimlig anledning att skära kanotens kurs, dök motorbåten ned på denna och sekunden efter var kollisionen ett faktum.
De båda kanotisterna, som i sista stund fattat situationens allvar, kastade sig i sjön och undgick att skadas vid smällen, men värre var det med den eleganta kanoten.
Akterut gapade stora hål i bordläggningen, varigenom vattnet forsade in.
På motorbåten gjordes ingen hemlighet av att de ombordvarande var spritpåverkade, den saken fick omgivningen klart för sig på flera distansminuters omkrets.
Kollisionen stämde inte ned motorbåtsbesättningens goda humör.
Under skratt och skrän satte man full fart och smet därifrån, lämnande de båda haveristerna att klara sig bäst de gitte.
Ingen motorbåt fanns i närheten, varför ett förföljande var lönlöst.
Det är ganska små utsikter att komma åt sådana sjöns marodörer.
Sjöpolisen är praktiskt taget utan möjlighet att slå ned på båtförare som gör skärgården osäker, inskridandet måste ske från annat håll, genom vaksamhet och kollegialt uppträdande från båtägarna själva.
Ett slags frimureri bland båtägarna skulle på den punkte göra livet surt för dem som uppträder som ligister.

Cheerio

I nr. 35 dyker denna insändare upp:

Registreringstvång på racerbåtar?

Herr Redaktör!

Eder ledande artikel "Ligister till sjöss" i senaste numret var ett ord i rättan tid och förtjänar att understrykas.
Detta var min omedelbara reaktion vid läsningen, som kraftigt förstärktes av en upplevelse i söndags, då jag hade tillfälle att iaktaga det "märkliga sätt" på vilket en synbart berusad herre behagade framföra sin motorbåt sträckan Lindalssundet-Stegesund.
Emmellertid finns ett större och farligare problem i vår skärgård, som ovillkorligen måste rättas till, och det är racerbåtarna.
Själv både seglare, motorbåtsman och kanotist har jag under den förflutna sommaren ideligen haft grundad anledning att bli upprörd över det ansvarslösa och om bottenlös okunnighet, kanske inte så mycket om ombordläggningsreglementet som fastmera de elemäntäraste reglerna för uppträde på sjön och hur en båt ska skötas och framföras, som synes vara utmärkande för många racerbåtsägare.
Att med berått mod framföra en racer så nära en mindre kanot el. dylikt som möjligt för nöjet att få se den överspolad av svallsjön, att under förlitande på sin fart framföra racern närmast möjligt framför bogen på en långsammare båt, att utan hänsyn med full fart styra så nära en förankrad eller förtöjd båt som möjligt, allt detta och mycket därtill synes vara kära plikter för åtskilliga racerbåtsförare, särskilt av yngre årgångar.
På grundval av egna och andras talrika, obehagliga upplevelser, då det många gånger varit rena turen och i varje fall inte racerbåtsförarens förtjänst, att inte någon mer eller mindre allvarlig olycka inträffat, tvekar jag inte att använda ordet skandal om det nu rådande tillståndet.
Det är en verklig skandal att vem som helst, som disponerar tillräckligt med kontanter, utan vidare kan susa ut i skärgården med kanske 20-25 knop eller mera.
Det är nu en gång inte så att en person som kan behärska och framföra en bil med oftast mycket hög fart, även kan anses kompetent att utan risk för andra trafikanter framföra en snabbgående båt.
Härför erfodras utöver kännedom om ombordläggningsreglementet och motorn även och framför allt erfarenhet och kunskap om båtar och deras sätt att reagera under olika förhållanden, om sjö, väder och vind samt först och sist förmåga och vilja att visa hänsyn.
Någon förbättring tror jag inte vinnes genom införande av någon sorts kompetensbevis, vad som kan fordras i en sådan teoretisk examen är givetvis bra och viktigt, men det kan pluggas in och de kunskaperna är på intet sätt något kriterium för att personen i fråga verkligen är kompetent att sköta sin båt.
Den erforderliga kontrollen får nog ordnas på annat sätt.
Det är ju så, att en person, som vet med sig eller i varje fall tror sig om att kunna uppträda inkognito, då också många gånger lägger betydligt mindre band på sig än vad han eljest skulle göra.
Jag tror att en möjlighet med dessa missförhållanden vore att införa en obligatorisk inregistrering av alla snabbgående båtar samtidigt som de givetvis skulle förses med " nummerskyltar".
Registreringsförslaget har ju varit uppe förut.
Begränsas emellertid registreringen till maskindrivna båtar över en viss fartgräns, så tilltagen att alla bruksbåtar för fiske o. dyl. samt mindre och långsammare båtar inte kommer in under bestämmelserna skulle emellertid det hela förenklas och förbilligas avsevärt.
Själva "numnmerskyltsfrågan" är inte så svårlöst som tidigare gjorts gällande, goda och acceptabla lösningar kan fås på grundval av de amerikanska erfarenheterna av registrering av mindre motorbåtar.

Nils Wancke