Under 1960-talet började en ny tid av kvinnligt mode, en tid som präglades av att ungdomar vågade ta plats. Man var trött på de tråkiga idealen och de regler som då fanns. Det var en ny tid och en ny generation som kom och satte trenderna. Tjejer som klätt sig för att se respektabla ut var nu trötta på det och började klä sig i minikjolar. Aldrig hade en kjol slutat ovanför knäna före 1960-talet och ett till måste i garderoben var hattar som kunde skapa en helt ny look. Modet skulle vara så enkelt som möjligt och med raka kläder. Man vågade för första gången experimentera med olika stilar då det mesta började bli acceptabelt.  

Under 2000-talet så började en ny industri med det vi kallar för snabbmode. Man brukar dela upp trender i mikro, makro och mega. En megatrend är det största i sitt slag och kvarstår i decennier medan makro- och mikrotrender bara förekommer kort tid. Idag förekommer oftast bara makro- och mikrotroner och en anledning till det är snabbmodet som vuxit enormt. Folk har råd att köpa billiga kläder och i stället för att satsa på kvalité så väljer man kvantitet.

Man kan säga att fram till 1960- talet så var kläder relativt dyra, att köpa kläder var som en investering. Man slängde inte plagg så som man gör idag utan då så ärvdes, syddes om eller återbrukades på olika sätt för att fylla behovet av förnyelse och förändring. Medan idag så är modeindustrin en av miljöns största bovar och står för upp emot tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Det är närmare 92 miljoner ton avfall som årligen skapas vid klädproduktion.   

Idag kan vi se hur vintage-kläder börjar bli alltmer populärt och att handla secondhand är inte längre töntigt utan trendigt, men det är något som utvecklats det senaste året.