Det var länge sedan lärare kallades för annat än sitt förnamn, och Mats-Olas namn var lite annorlunda, så ovanligt många visste vem han var. Han var lärare i latin och grekiska (som inte gavs under hans tid på skolan). Han föddes i Gävle 1933, bodde vid Sofiaplan på söder i sin barndom, men med en pappa som var järnvägare blev det en del flyttande. Sina universitetsstudier genomförde han i Uppsala och utbildade sig i klassiska språk, hade en liten tanke på teologin men tyckte att lärargärningen passade honom bättre.
Före Vasaskolan undervisade Mats-Ola i klassiska språk bl.a. i Lycksele, Ludvika, Norrköping. Han hade en lång karriär innan han kom till Vasaskolan 1989 som lärare i latin efter den legendariske Alf Uddholm, som arbetade några år efter sin pension. Mats-Ola kunde sitt latin, var alltid vänlig och omtänksam och den som skakat hand kan med honom glömmer det inte. Han hade också dolda talanger som kom väl till pass många gånger. Exempelvis hade en mycket vacker sångstämma och kunde när som helst stämma upp i någon av Wetterbergs sånger i Gluntarne. Liksom sin företrädare jabbade han över några år och lämnade skolan våren efter millenieskiftet.
Som pensionär engagerade han sig i kyrkan och då för Staffanskyrkan där han var både politisk engagerad och kyrkvärd. Då han avslutade sin 20-åriga karriär som kyrkvärd gjordes ett reportage i Arbetarbladet om honom som han avslutade med:
”– Med stigande ålder har jag känt att den trappan (upp till predikstolen) inte är vänlig mot mina ben. Dessutom har jag blivit lite darrig, så innan jag tappar oblatasken i golvet är det lika bra att jag säger upp mig!”
Mats-Ola avled den 9 september 2020 och lämnar många goda minnen efter sig.
Våra tankar går till hans söner och övrig familj.
