En decimeter, blå, med en symbol som föreställde ett par hörlurar, var det första guiden gav till oss när han kom och mötte vår klass. Till denna mystiska dosa fick vi ett par grå, ganska tråkiga hörlurar att koppla in bredvid ratten på dosan. Guiden förklarade att det var första gången han använde dem, tydligen hade han fått en mick att prata i, vilket ledde till att man hörde hans röst i hörlurarna om man hade vridit in rätt frekvens. Tydligen hade guiden blivit ombedd att använda dem för att hålla nere ljudnivån så att han inte störde andra guidade grupper.
Vi blev sen visade in i bergsrummen på Skeppsholmen i Stockholm. Det första jag märkte var den lugnande flöjtmusiken som gav en väldigt trevlig stämning. Tyvärr brusade det i hörlurarna ganska mycket och det störde en aning och det tog inte lång tid innan de flesta struntade i dosan och återgick till det vanliga sättet för en guidning, inklusive guiden själv. Vid det här laget hade vi kommit fram till utställningen och guiden började prata.
Inkas var väldigt välutbildade, det fanns astronomer, hjärnkirurger och många andra avancerade yrken under kulturens höjdpunkt. De hade också stora monument som än idag står kvar, trots flera jordbävningar. De har de gjort eftersom Inkas hade en annorlunda byggteknik som tydligen gick ut på att passa stenarna som pusselbitar.
Guiden gick också igenom hädelserna som förde Inkas fall. Inkarikets siste härskare, Atahualpa, gav guld som en gåva till de besökande spanjorerna, men spanjorerna och den spanske
conquistadoren Pizzaro blev giriga och ville ha mer. Detta, sa guiden, var
en av anledningarna till att Inkariket föll.
Innan vi gick vidare frågade jag och om det var ok att jag tog en bild, guiden svarade att det inte var tillåtet, varför visste han inte men så var reglerna.
Fram tills nu hade vi bara sett bilder och skyltar, men nu fick vi äntligen se guldet. De första föremålen var kronor och smycken som prydde fyra mumier, lite längre fram fick vi reda på att mumierna var bara rekvisita, inte äkta.
De fyra kronorna tydde på att mumierna som de tillhört från början kom från olika riken, inte Inka, men dessa riken fanns under samma period som Inkas gjorde. Guldet var för Inkas inte lika med rikedomar utan representerade solen och solguden. Guldet sade vara solens svärd, silvret var månens tårar och koppar kallades för fiendens blod. Inkas hade tillgång till många olika metaller, inklusive nickel.
Inkas trodde inte på att man ”dog”, därför mumifierade man kropparna, ungefär som i forntida Egypten. Man klädde mumierna i fina kläder och bytte dem varje dag. Man gav dem även mat och vatten och på något sätt hade de till och med sex. Guiden berättade att man inte har kommit på hur men tydligen finns det nedskrivet någon stans att mumierna hade samalg. Mumierna följde även med ut i krig för att slåss jämsides med sitt folk.
Mumier som dessa var härskare och högaktade personer, vanligt folk blev begravda.
Vi gick vidare till nästa monter. Det var bara vi där och ingen pratade, om man bortser från några dämpade viskningar, så det var inte alls svårt att höra vad guiden sa, den trevliga musiken var inte för hög heller.
Guiden berättade om solens tempel och att, inte i templet som spanjorerna lät återuppbygga, utan i originaltemplet, var väggarna täckta av guld. Där hade även stått en två meter hög sol i rent guld och en måne som hade varit en och en halv meter.
I nästa glasmonter låg det något som såg ut som en gammal lottoring, fast med snören. Knutar och snören var Inkas sätt att hålla koll på saker och ting. Inkas hade en stark kontroll över sin befolkning, ungefär som våra skatter och personnummer.
Jag har redan nämnt något byggnadsverk från Inkas tid så det är inte så svårt att förstå att de var skickliga ingenjörer. Man gjorde alltid en liten modell av byggnadsverket innan man satte igång med själva bygget för att se om idén höll.
Bredvid snörena låg två människoskallar, fast det såg inte så mänskliga ut. Hela bakhuvudet var avlångt och tillbakadraget, som skallen i ”Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal skull”. Skallarna tillhörde eliten och anledningen till att man dragit bak skallbenet varför att kronan inte skulle glida av.
Precis som att kon är helig för hinduer var laman helig för Inkas, men de kunde äta dem. Lamor bidrog med mycket till folket, ylle, benflöjter, hovmaracas, mjölk, kött och mycket mer. Därför fick laman alltid stå i centrum under fester, för den var viktigast, till och med viktigare än människan.
Ett annat djur som var heligt för Inkas var alla sorters kattdjur. De trodde att katten styrde men även beskyddade människan.
Inkas är ju mest känt för sitt guld och sina metallföremål. De var de första att använda metoder som att legera och att löda, det var faktiskt Inkas som kom på dessa metoder. Européer importerade detta från Inkas till Europa. En annan metod som ofta användes av Inkas var att lägga några få gram guld på en platt sten och sen banka ut den med en annan sten, på så sätt kunde man bygga stora guldföremål med väldigt lite guld. Därför är de flesta stora guldföremål från inkariket endast förgyllda. Däremot är många platta föremål, som de klädnålar kvinnorna använde för ofta gjorda av rent guld
Kläderna var helt och hållet vävda. Inkas viste inte hur man sydde och de klippte aldrig i det vävda tyget.
I den näst sista montern fanns det två
riktiga mumier, sittandes i fosterställning hopbundna med något sorts tjockt nät.
Det sista på utställningen var några tavlor och illustrationer. En bild visade mordet på Atahualpas och den var faktiskt väldigt intressant. Inka befolkningen var nakna och speglades som vildar. Hela bilden gjordes för att lura européer och framställa indianerna som vildar utan djupare kunskap
Guidningen var lärorik och guiden var mycket
entusiastisk och trevlig. Föremålen var intressanta och grottan där utställningen ägde rum gav en häftig stämning. Samma sak gällde när jag var på utställningen av terrakottaarmen som ägde rum på samma plats. Absolut värd att se, gärna med en bra guide.
