Martin Boquist - vägen till framgång 

Martin Boquist, född den 2 februari 1977 i Backa, Göteborg. Boquist är en före detta elithandbollsspelare, idag har han heltidsanställning som assisterande förbundskapten i Norge. Bland Martins meriter kan vi hitta ett OS-silver, ett VM-guld, ett VM-silver, två EM-guld samt 2 SM-guld och ett SM-silver.  

Men hur påbörjades Boquists karriär egentligen? 

Martins bästa kompis och flera killar i hans fotbollslag spelade handboll.

- Det blev naturligt att jag följde med, säger Boquist.

Han började träna i HP Warta vid 10-årsålder. Under flera år spelade han både fotboll, handboll och körde mycket tennis på somrarna. Han beskriver sig själv som ”en riktig sportkille, som älskade att träna”. Han själv menar att det var hans glädje för träningen som gjorde honom så framgångsrik.  

 Vid 16-års ålder bestämde sig Boquist för att lägga på ett extra kål som han själv beskriver det. I denna veva hade Martin fått en plats i Wartas A-lag och började dessutom påidrottsgymnasium. Idrottsgymnasiet blev inte långvarigt, efter en månad valde Martin att byta gymnasium, RIG passade inte honom.  

 Boquist har spelat i både U19, U21 och herrlandslaget. När jag frågar Martin om denna period svarar han; 

-Landslaget är väl nånstans det allra finaste, men det är också väldigt svårt. Man har väldigt lite tid tillsammans, så det gäller att man måste fungera själv.Till sist säger han. 

-Jag uppskattar det mycket mer nu i efterhand.  

 Vid 21-års ålder bytte Martin från hans moderklubb HP Warta till RIK, Redbergslids IK. Tiden i RIK började relativt skakigt. Han var van med Wartas sätt att träna, men efter ett tag kom han in i det. Martin skrattar till och medger att; 

-När det väl satte fart i Redbergs IK spelade jag, om man får säga det själv, väldigt bra. Sedan fortsätter han; 

-Jag gjorde mycket mål och blev en viktig spelare. Det gick väldigt bra för oss denna period, minns jag rätt vann vi 2 eller 3 SM-guld och gick långt i Europacupen.  

Martins tid i RIK varade i ungefär 4 år, sedan bar det av mot Tyskland. Martin hade fått A-lagskontrakt i THW Kiel. Tiden i Kiel var hård och otrolig intensiv. 

-Jag behöver lite tid att andas, det utrymmet fanns inte i Kiel, säger han. 

Martin flyttade till Danmark, här var han 27 år gammal, och började spela i FC Köpenhamn.Där trivdes han, ”Köpenhamn var riktigt bra”. Tiden i Danmark blev 5 år lång, sedan var det dags för ett nytt kapitel i hans liv. Martin säger att han under denna period kände sig ”tom i tanken”. ”Jag orkade inte brinna längre” berättar den före-detta handbollsstjärnan. År 2010 flyttade Martin, hans fru Jenny och hans söner Arvid, då 5 år, och Vidar, 1 år, till Enköping. Då påbörjades Martins tränarperiod. Han började träna VästeråsIrsta HF:s A-lag och efter ett tag som tränare började han spela med killarna.  

-Att vara tränare till sig själv var inte alltid lätt, säger han. Sedan tillägger han; 

-Jag fick en hel del hjälp med exempelvis matchcoaching. 

Martin var en spelande tränare i 3 år, innan han lade av med handbollen på riktigt.  

Idag är Martin heltidsanställd som assisterande förbundskapten för Norges herrlandslag.  

-Det roligaste med mitt jobb är att få jobba med de absolut bästa handbollsspelarna. Allt går väldigt snabbt, det andra lag behöver öva på i tre veckor behöver vi bara diskutera. Sen blir såklart förlusterna mycket tyngre.  

Jag valde att fråga Martin hur man hanterar förlusterna som tränare. 

-Det är en otroligt lurig situation. Man får försöka ta det lite lugnt och blicka framåt, det spelar ändå ingen roll vad vi säger.  

Sedan fortsätter han att säga; 

-Det är svårt att ställa krav på krossade människor. Det går inte att trösta spelarna. De vill inte bli tröstade.  

 På kvällarna är Martin tränare för EHF:s P14/16, där hans yngsta son Vidar spelar. Martin menar att det finns en del uppenbara skillnader mellan att träna ett landslag och ett juniorlag; 

-I landslaget spelar man med de bästa spelarna, alltid. De bästa ska vara pigga vid avgörande och i slutet av mästerskap.  

Men om Enköpings P14/16 säger han istället; 

-Få med så många spelare så länge som möjligt. Det tycker jag är bra! Alla i mitt lag är lika mycket värda och man måste kunna skilja på prestation och individ.  

Martin menar att krav inte är bra överhuvudtaget, för killar i den åldern.  

-Det är tillräckligt med krav utifrån, kan vi inte bara spela handboll? 

Samtidigt berättar Martin att på träningarna är det handboll som gäller, har man kommit till träningen ska man vilja träna.  

-Som tränare är jag tydlig och jag vill alltid kunna känna mig välkommen i omklädningsrummet. Det sätter krav på mig och krav påatt jag beter mig bra.  

-Jag tycker det är positivt att småpojkarna tränar många sporter, det är bara krockarna som är synd.  

Tidigare under intervjun berättade Martin att han tränade många olika sporter som ung. Han önskar att killarna tränade, eller åtminstone var aktiva, något varje dag. 

-Att träna handboll varje dag vore dödstrist. Tyvärr har den spontana träningen försvunnit alltmer genom åren, fastän att den organiserade träningen inte alltid är så rolig. 

Att träna mer, både organiserat och spontan träning, är Boquist bästa tips för dig som vill bli en duktig idrottare.