Om metaforer och monster i samhället

Idag ska Herman Geijer hålla en föreläsning om sin nya bok ”Monstersamhället” på Enköpings bibliotek. Vi har kommit överens om att mötas innan föreläsningen. Han kommer fram och vi skakar hand, därefter sätter vi oss längst bort i biblioteket.

Geijer berättar att han inte hade några planer på att skriva böcker från första början, utan han, i sina egna ord, ”halkade in på spåret” av zombiemedia, lärde sig mer och tyckte det var väldigt intressant. Geijer förklarar hur ett bokförlag hörde av sig till honom och frågade om han inte kunde skriva en bok utifrån sin kunskap om zombier.

- Det tog mig nog lite mer än ett år att skriva min första bok, det är ju ganska snabbt. Jag kunde redan en del, och så var jag föräldraledig på den tiden så då fanns det lite tid att skriva då ibland.

När jag började efterforska om Herman Geijer så fanns det verkligen en fråga jag ville ha svar på, om zombierna i hans bok var en metafor för något eller om det verkligen bara var de odöda. Med tanke på Geijers nyaste bok ”Monstersamhället” vilket berör klimatkrisen en bit. Nu fick jag chansen att ställa denna fråga.

- Både och tror jag. Jag hade väl en tanke på att man kunde prata om andra saker och då var det väl krisberedskap framför allt, men det finns ju jättemycket intressant forskning om zombier då också.

Geijer går vidare med att förklara att han fick sin inspiration för just hur hans version av zombies skulle vara från flera olika källor. Han nämner den haitiska zombien och den ’mer moderna’ zombien, han pratar även om hur olika versioner kan representera olika rädslor som finns i samhället.

- Jag tänker ju att den har ett visst samhällsfokus, även om det är mycket tydligare i mina senare böcker.

När jag frågar Geijer vilken version av zombies som han får mest inspiration till sin version från, så är han först lika överraskad av frågan. Han tänker till en sekund innan jag får svar.

- Asså jag tror nog de är sådär gamla, långsamma zombierna som är i de tidiga zombiefilmerna. Korkade och som väller framåt. Det är den typ av skräck som jag tycker om, det är ju mycket som en naturkatastrof, man kan inte resonera med den. Det blir bara att man måste hantera situationen.

Därefter kommer vi in på ämnet av att vara egenföretagare. Geijer säger att hans schema ser väldigt olika ut dag från dag. Han beskriver att det är ganska mycket resande och kvällsföreläsningar. Han berättar även att han just nu går en skrivarkurs på ”halvfart”. Det är mycket att skriva, speciellt när man tänker in kursen.

När jag mejlade Geijer nämndes det att han hade tidigare gått på Westerlundska under sin ungdom, såklart hade jag några frågor angående detta.

Hur känner du att din upplevelse på Westerlundska var?

Geijer berättar om hur han egentligen växte upp närmare Uppsala än Enköping, men det var på gränsen av Enköpings kommun. Geijer gick musikprogrammet på Westerlundska gymnasiet. Han berättar om hur hans vänner som var mer lik honom i intressen bodde i Uppsala. Han säger även att när han var mindre och gick på St. Ilian så var det samma sak, hans vänner med samma intressen bodde i Uppsala. Men utöver det trivdes Geijer väldigt bra och påpekade att han tänkte på det när han gick runt i Enköping.

- I efterhand inser jag att jag trivdes ganska bra men när jag var där var det mer Uppsala jag ville till liksom.

Vårt möte avslutas med mig som tackar för hans medverkan och han som säger att det var kul.