Kvällen den 8 april 1940 var en fin och klar kväll. När solen hade försvunnit nedanför horisonten i 11 tiden började dimman lägga sig över Oslofjorden. Det var just då som den nya stora kryssaren i den tyska flottan, ”Blücher”, sakta gled in genom fjordmynningen. Tillsammans med Blücher kom också kryssarna Lützow och Emden, artilleriskeppet Brumme, tre torpedbåtar samt åtta minsvepare. Alla gick för släckta lanternor och det var inte lätt att upptäcka dem i dimman.
Då norrmännen blev varse de tyska krigsfartygen släckte de genast alla fyrar i fjorden. Det norska sjöförsvaret bestod denna natt av endast en vaktbåt, Pol III. Den var ute i det sk neutralitetsvärnet och hade order att skjuta mot alla främmande skepp. Runt midnatt öppnade de eld mot de tyska fartygen utan resultat. I stället blev de bordade och kaptenen blev sårad och drunknade. Han var den förste norrmannen som dog i kriget.
Tyskarna fortsatte in i fjorden utan att möta något motstånd. När de passerade fästningarna vid Bolærne och Rauøy blev de lätt beskjutna. De tyska fartygen besvarade inte elden utan lyste bara med ett par strålkastare mot fästningen vid Rauøy för att blända manskapet. Längre in i Oslofjorden ligger Oscarsborg fästning vid Drøbaksundet som är den smalaste delen av fjorden. Där hade man fått meddelande om att tyskarna var på väg och överste Birger Eriksen hade beordrat sina män att ladda kanonerna. Det fanns tre kanoner vid fästningen men endast ”Aron och ”Moses” kunde användas.
Klockan 4.21 på morgonen den 9 april 1940 sågs Blücher komma ut ur dimman 1800 meter från fästningen. De båda kanonerna avfyrades och båda skotten var fullträffar. Moses och Aron hade talat. Strax därefter öppnade även kanonerna på östsidan av fjorden eld och Blücher var illa ute. Det första skottet hade träffat fartygets luftvärn. Det andra hade träffat en flyghangar ombord. Elden började enligt ögonvittnen sprida sig våldsamt ombord och de beskrev hur Blücher sakta gled uppför Drøbaksundet som en brinnande fackla. Torpedbatteriet vid Oscarsborg avfyrade två torpeder som gick rätt in i långsidan. Maskinerna stannade och vattnet började forsa in i kryssaren. Branden som härjade på däck spred sig till ammunitionsförrådet och när det exploderade gick skeppet inte att rädda. Klockan 6.21 på morgonen sjönk det tyska fartyget. Endast 1400 av de 2400 soldaterna ombord klarade sig iland.
Lützow som inte alls var långt borta såg detta och beslutade att dra sig tillbaka och de andra fartygen följde efter. Tyskarna beslöt sig för att det inte gick att inta Oslo sjövägen utan de skulle istället vara tvungna att landsätta sina trupper söder om staden. De två torpeder som hade rammat Blücher uppfattades som minor av de andra skeppen och de ansåg därför att det var för riskabelt att försöka passera. Därmed hade den första attacken misslyckats och man kunde inte inta Oslo på det sätt man planerat.
Tyskarna anlände dock till Oslo utan större svårigheter med flyg lite senare på dagen och på eftermiddagen kunde de tåga nerför Karl Johans gata. Men den ”seger” som vanns vid Oscarsborg fästning var mycket viktig. Kungen och regeringen hade hunnit lämna Oslo och tyskarna kunde inte ta dem till fånga enligt den uppgjorda planen.
Ockupationen av Norge hade inletts och den skulle pågå till maj 1945. Men Norges lagliga regering kunde fortsätta sitt arbete för att befria landet tack var Moses och Aron. (TÖ)
