Den 10 april 1216 dog kung Erik Knutsson ”i hetsig sot”. Han efterlämnade två döttrar och en gravid drottning, Rikissa. Först efter Eriks död födde hon sonen Erik Eriksson som kom att få tillnamnet ”läspe och halte”.
Vid sin död var kungen omkring 35 år gammal och hade styrt landet i åtta år.
Han föddes kring 1180 och hans far var Sveriges kung sedan 1167 Knut Eriksson. Han kom till makten genom morden den 12 april 1167 då han mördande kung Karl Sverkersson på borgen Näs på Visingsö. Efter att regerat i 28 år avled han 1196 i femtioårsåldern. Han efterlämnade fyra söner, men ingen av dessa valdes till kung efter faderns död utan i stället var det den förre kungens son Sverker Karlsson som kröntes. Han var över 30 och hade inga barn varför han vid kungavalet lovade att en av hans företrädares söner skulle efterträda honom.
1201 föddes en son i kung Sverkers äktenskap och då hans svärfar Birger Brosa, landets jarl, avled utsågs den ettårige Johan Sverkersson till jarl ”den byxlöse”.
Knut Eriksson och hans bröder såg detta som ett försök att manövera bort dem från det arv de blivit lovade vid sin fars död. De sökte därför stöd hos kungen i Norge och kung Sverker fick stöd i Danmark. De både sidorna möttes 1205 i slaget vid Älgarås i Västergötland då tre av Knuts Erikssons söner stupade och endast Erik Knutsson undkom. 1208 möttes de två tronpretendenterna åter på slagfältet och denna gång vid Lena i Västergötland och segern gick till Erik Knutsson och Sverker Karlsson tvingas fly till Danmark. En sista kraftmätning mellan de två ägde enligt tradition rum den 17 juli 1210 vid Gestilren. Sverker hade välutrustade danska trupper till sin hjälp men i det blodiga slaget stupade Sverker och Erik Knutsson var landets obestridde kung.
Om kungen som person vet vi i stort sett ingenting men krönikan talar om att det var god årsväxt under hans tid. I Johannes Magnus krönika som alltid har många om inte alltid så tillförlitliga uppgifter talas om att kungen till stor del höll sig på Visingsö i Vättern. Han var mild och stödjande och ytterst välvilligt inställt till folket. Det är ur denna dunkla medeltid som Jan Guillous böcker om Arns rike hämtat sin historiska bakgrund.