Dansläraren Åsa leder stora
gymkonvent över hela världen

--Jag är född i Mölndal och jag bodde i samma hus hur länge som helst. Så jag gick i Åbyskolan. Mamma, pappa och en bror som är fyra äldre än mig. Jag har alltid haft det väldigt lätt för mig i skolan, och lätt för att få vänner för det mesta. Men jag tyckte att det var lite jobbigt på mellanstadiet, när de äldre brudarna retdea mig. Men annars har jag haft det jättebra.
--Och på högstadiet spelade jag fotboll först, sedan så skadade jag foten och så tyckte läkaren att jag skulle hålla på med någon mindre skadlig sport, typ dans. Han hade ju verkligen inte riktig koll kan man säga. Men jag började i alla fall med dans och det visade sig att jag var tydligen ganska bra på det. Jag övade mycket och tränade mycket och då blir man ju bra på det.
--Jag sökte till Angeredsgymnasiets dansutbildning och där tyckte min fröken att jag skulle söka till en dansskola i London. Så gjorde jag det och kom in, sedan flyttade jag hem igen och gick på Danshögskolan i Stockholm  och sedan fick jag jobb på Angeredsgymnasiet på yrkesdanslinjen som lärare.

--Det var den enda dansskolan som fanns i hela Göteborg då, så jag är den andra kullen, det hade bara funnits danselever 1 år innan mig. Jag bodde i Mölndal så jag satt på bussen i en timma varje morgon och det var ju inte jätteball. Jag hade inget val liksom, om jag ville dansa.

Vad gjorde du efter gymnasiet?

--Det var ju då som sökte jag direkt till London, där gick jag 3 år.

Vad fick dig att bli intresserad av dansträning?

--Det var nog det där när jag bröt foten, innan höll jag på med mycket fotboll. Men jag gillade dans då. Men efter att jag bröt foten så anmälde jag mig till en danskurs och tyckte att det var kul, nästa termin anmälde jag mig till två kurser och tyckte att de var jättekul. Jag ville göra det här mer och sökte till gymnasiet och så kom jag in.

Hur länge har du hållit på med dans?

--Jag började dansa när jag var tre och upp till jag var ungefär sju år, då gick jag med min bästa kompis och så delade dom på oss och sa att jag hade lite mer talang för det här och då var det typ ballet. Och så sa de att min kompis hade lite mer talang för typ jazz. Så dom delade på oss, så vi var inte i samma grupp och det tyckte jag var jättetråkigt så jag slutade. Sen började jag som sagt igen när jag var runt 12.

I vilka länder har du hållit på med dans?

--När jag kom hem till Sverige efter London och började med dans så blev det ju en hel del vändor utomlands och jag började även med dans inom fitness. För det är ju här jag är nu och jag jobbar mycket med dans inom friskvård och träning. Jag håller klasser på gym och sånt. Jag jobbar för ett företag som håller dansutbildningar och jag har mitt eget företag Moving Arts där jag säljer danskoreografi
--Jag får ofta uppdrag att vara med och leda på olika konvent och så vidare. Så att nu bara det senaste året har jag varit på Nya Zeeland, i Los Angeles, Kina, Grekland, Finland, Norge och Sverige. Och det är bara de allra senaste. Man är lite överallt.

Jobbar du alla dagar i veckan?

--Det kan man nog säga att jag gör. Jag har heltidsjobb på Sportlife måndag-fredag. Sedan är jag mycket borta på konvent och håller utbildningar och dom är nästan alltid lördag och söndag. Så när jag väl har en ledig helg så sitter jag minst två timmar per dag på helgen för att sköta mitt eget företag. Och när jag kommer hem från Sportlife på kvällarna så tar jag kanske en halvtimma, timma för att sköta mitt eget företag också.

Vad tycker du om ditt jobb?

--Det är helt fantastiskt, jag skulle aldrig vilja byta så länge kroppen håller.

Hur kommer det sig att du startade ett eget företag?

-- HA! Det var Torbjörn Stenson, som är lärare på Angeredsgymnasiet! Haha, han är så söt, han har alltid förespråkat det. Han hade jäkligt roliga förslag på namn som jag skulle kunna ha eftersom jag är väldigt intresserad av sexologi och personliga relationer och sånt. Fittamoves! Vad sägs om den? För att det skulle vara fitness och så jävla roligt. Så han peppade mig och  fick mig att känna att det inte skulle vara så jobbigt och att alla kan ha ett eget företag. Plus att det var Volvo Ocean Race och dom anlitade mig för att göra deras invigningsshow och göra koreografierna till sex olika länder när dom representerades. Så jag gjorde ju det och köpte in kostymer för över 5000 spänn och det var en massa jobb. Och då i slutet när jag kom och redovisade kvittona för kostymerna och sa att jag behöver min lön så sade dom bara att ”lägg det på fakturan” och jag sa ”va? Jag kan inte ta faktura, jag har inget företag”. Och dom bara ”ursäkta?”, och då fattade jag såhär att okej, om jag ska jobba med stora företag och ha stora jobb så kan jag ju inte vara en liten fjolla som vill ha betalt och lön i handen. Man måste ha ett riktigt företag.

Vad är ditt starkaste minne från Angered?

--Jag kan säga så här, jag har aldrig gått i en sån skola där jag gick och la mig tidigt på söndag för att jag ville att det skulle bli måndag fort. Det är helt skadat. Men jag trivdes väldigt, väldigt bra, hade bra lärare och bra klasskamrater. Det var tufft, men jag tyckte att det var kul och att det fanns heta killar där också.

 Är det något du saknar därifrån?

--Kanske inte ifrån när jag gick i skolan, jag är nöjd och jag har lämnat det. Men när jag undervisade där så saknar jag verkligen de gångerna när vi hade föreställning och jag fick se eleverna hur dom bara blommade ut. Jag stod ju oftast bakom scenen och torkade tårar för att jag var så lycklig för att dom var så fina och jag var så stolt över dom. Det saknar jag än idag.

Umgås du med någon från gymnasiet?

--Nej, jag kan inte säga att jag umgås med någon. Men jag har ju kontakt med vissa, och på Facebook har man ju kontakt med flera så man ser ju dom lite grann. Men vissa är förstås närmare än andra. Vissa ser jag ibland och då menar jag en gång om året. Men det är väl så med folk som gick i dans- och teaterklassen och folk som brinner för det där och vill jobba med det. Då är man beredd att flytta på sig för att få jobben. Så jag tror att det har blivit en lite större spridning än var man kan säga om en ”vanlig” klass.

Vill du läsa mer om Åsas vardag, dans och gymäventyr runt om i världen går det bra att gå in på hennes hemsida www.movingarts.se