Fotbollsproffset Martin lärde sig
kulturkoderna på Angeredsgymnasiet

--Jag är född i Norrköping, men flyttade till Hammarkullen när jag var sex månader gammal. Jag bodde i Hammarkullen fram tills jag var 21 år. Och flyttade vidare till Kärra. Mamma  är svensk, pappa  från Bolivia. Jag  började spela fotboll tidigt. Vi är fem bröder och vi bodde i en liten tvåa. I början så var vi faktiskt fem killar i en rum. så det var en del slagsmål.

Varför valde du Angeredsgymnasiet?  

--Därför att man kunde spela fotboll på skoltid. Jag hade att välja mellan Angeredsgymnasiet eller Katrinelund, men eftersom jag hade alla mina kompisar i Angered och fotbollen i Gunnilse och det var nära hem så blev det förstås Angered.  Jag är glad att jag valde Angered, man har lärt sig mycket, massa kultkode till exempel. Sedan var det ganska många svenskar när jag gick där. Så man fick lära sig från båda sidorna. Hur svenskar agerar och hur vi invandrare är. Jag har lärt mig mycket därifrån. Sedan var jag inte precis någon Einstein heller, det var mycket kortspel för min del. Men jag trivdes bra där och jag kände mig alltid hemma.

Vad gjorde du efter gymnasiet?

 --Jag har alltid haft fotbollen som nummer ett och skolan har alltid varit nummer två. Direkt efter gymnasiet så blev jag köpt av IFK Göteborg, så jag har levt på fotbollen sedan jag tog studenten. Det har varit mitt yrke, så där är jag nu och man kan ju inte spela fotboll hur länge som helst.

Vad var din dröm när du var mindre?

--Det har alltid varit att man ska bli fotbollsproffs. Mamma och pappa säger att jag började leka med fotbollen redan när jag var två år. Sedan var förstås en av mina drömmar att spela för IFK Göteborg, är man göteborgare så är IFK Göteborg den största klubben, och den drömmen har jag redan uppnått. Sedan vill man sikta ännu högre och komma ut i Europa. Det är nästa steg, så vi får se om det blir av eller inte.

Hur länge har du spelat i IFK Norrköping?

--Jag kom med inför säsongen 2011. Så detta blir mitt andra år nu. Jag började i IFK Göteborg när jag var 19 år och spelade där i tre år tills jag var 22 och sedan gick jag vidare till Ljungskile och spelade där i 4-5 år.

Hur länge har du varit intresserad av fotboll?

--Sedan jag var två år gammal  har jag ju alltid lekt med bollen. Mina föräldrar lät mig testa på det mesta, jag höll på med handboll, basket, fotboll, pingis. Sen stod det mellan basketen och fotbollen och då var jag tvungen att välja när jag var 15 år gammal. Jag var uttagen i stadslaget i både basket och fotboll, och då var jag tvungen att välja tillslut och då blev det fotboll.

Var är det roligaste med ditt jobb?

--Det är att jag kan göra det jag tycker är roligast varje dag och att jag kan leva på det. Det är inte många som får den här chansen att kunna leva på det man älskar. Det finns folk som älskar att dansa och måla och tänk om dom kunde leva på det! Så jag känner mig verkligen lyckligt lottad. Sedan finns det för- och nackdelar att leva på det och spela på heltid. Många tror att man glider på en räkmacka, men så är det inte, jag kan inte göra det som andra kan. Jag kan inte gå på stan och ta en öl, jag kan inte festa för jag har matcher. Sedan börjar folk känna igen en på stan. Jag minns första gången jag skulle gå ut med grabbarna från laget, då ringde morsan till mig och frågade vad jag gör på stan? Då stod det på internet var jag var. Så det var också en omställning för mig att folk har koll, de vet vad jag gör och allting. Jag älskar det ändå och jag vill aldrig byta det mot något annat.

Har du något minne från Angeredsgymnasiet?

--Jag har många fina minnen, just i den klassen jag gick var det blandat med handboll, tennis, hockeyspelare och mycket annat. Det var en bra mix tycker jag, svenskar och invandrare, så jag fick tidigt lära mig olika religioner och hur det funkar. Och det har hjälpt mig under min karriär. Att kunna bemöta folk på det sätt de vill bli bemötta på. Nu i efterhand kan jag ångra lite att jag inte gav allt som jag borde utan satt och spelade kort istället. Men det är inte Angeredsgymnasiets fel, utan det är ju mitt eget. Jag hade bra lärare och jag har bra minnen därifrån, sedan är det tråkigt att man inte har kontakten med alla. Utan alla går sin egen lilla väg efter gymnasiet.

Vilket program gick du?

--Jag gick idrottsprogrammet, eller samhällsvetenskapligt med fotbollsinriktning som det heter nu. Jag visste att man kunde kombinera både skola och fotboll. Så det blev så, sedan var jag inte tillräckligt smart för att gå natur heller.

Saknar du gymnasiet?

--Jag saknar just den gemenskapen vi hade, att man hade så kul tillsammans. Alltså de som var där, det är klart jag saknar den tiden lite. När jag väl är hemma och hälsar på mina föräldrar i Hammarkullen så brukar jag gå förbi Angeredsgymnasiet och se hur de har det faktiskt.

Umgås du med någon från gymnasiet?

--Jag har ju barndomsvänner som gick i skolan, men det är ju de som håller på med fotbollen också. Sedan finns det ju facebook och det underlättar. Men ingen som jag umgås med sådär.

Saknar du Göteborg?

--Det är klart jag saknar Göteborg, man lär sig uppskatta Göteborg. Jag har som sagt varit borta i Ljungskile ett par år och sedan bodde jag i Uddevalla i två år. Sedan flyttade jag till Norrköping, så jag har varit borta från Göteborg i fem år. Det är en vacker stad. Sedan saknar jag Hammarkullen också där jag är uppväxt. Det är alltid kul att komma hem även fast det kanske bara är över en dag. Borta bra, men hemma bäst. I framtiden ska jag flytta hem hit också. Och om jag kommer ut som proffs i Europa så ska jag köpa upp hela Angeredsgymnasiet!