I tid
Det första jag gör på måndagsmorgonen är attnästankomma för sent. Jag praoar tillsammans med Alva och vi har redan kvällen innan bestämt vilken buss vi ska ta. Men jag inser alldeles för sent hur mycket klockan är och precis när jag ska kasta mig ut genom dörren kommer jag på att jag måste ha lunch med mig. Så jag sliter upp kylskåpet och lyckligtvis ligger där en bit av gårdagens lasagne, inslagen och klar. Jag tar med två plommon i farten och rusar sedan ut genom dörren. Eftersom bussen inte står på hållplatsen så springer jag mot nästa hållplats. Och jag hinner. Så jag sitter där på bussen, svettig och andfådd, men i tid.

På Prinsgatan möter jag Alva och vi går tillsammans i lugn takt till biblioteket. Jag tänker på lappen som bibliotekarierna fick fylla i inför praon. Där stod att man skulle ha ”vårdad klädsel”. Jag ser ner på min blåa kjol och hoppas att den räknas som vårdad.

Dålig kommunikation
När vi kliver in på biblioteket klockan tio är jag inte speciellt nervös. Miljön är också välbekant; jag har varit här massvis med gånger. Linnéstadens bibliotek är byggt i tre våningar – en för tidskrifter, återlämning och reservation m.m, en för barnböcker, filmer och facklitteratur och en för ungdomsböcker och vuxenromaner. Ljudet är dämpat, trots att det är en del folk i rörelse. Det luktar gamla böcker och stenhus. Vi går fram till disken på första våningen och talar om att vi ska praoa här.
-Jaha, säger bibliotekarien. Det har inte jag hört talas om.
Vi hänvisas till andra våningen som precis håller på att öppna. Där är de inte heller så välinformerade men bibliotekarien går och kollar i en kalender.
-Är det ni som är Alva och Alice? Säger hon.
Vi får följa med in på kontoret där vi blir presenterade för personalen. De verkar heta nästan samma sak allihop; Ingrid, Bodil, Helena, Ingrid igen och något mer på I – Ingmarie eller Ingalill eller något sådant. Och så några fler som jag inte minns. Chefen heter Meta Hammenberg.
På biblioteket finns 5 heltidsanställda och 3 personer som är inlånade från Stadsbiblioteket under ombyggnaden. Bara en av de anställda är man: Björn. Det finns två personalkategorier – bibliotekarie och biblioteksassistent. De har många likartade uppgifter, men assistenterna agerar helt enkelt mer assistenter. Dessutom har bibliotekarierna en speciell utbildning som assistenterna saknar. De flesta i personalen är runt 50 år gamla och ser ganska mycket ut som min bild av typiska bibliotekarier. Lite äldre kvinnor, ganska diskreta kläder, och så det där typiska ”kulturtant-utseendet” som är svårt att beskriva. Och med ganska torr humor. Det sista hade jag nog i och för sig ganska rätt om.

Ologiska system
Bodil, en av de något yngre bibliotekarierna, tar på sig uppgiften att visa oss runt. Hon är ganska kort, har brunt kort hår och ett snällt ansikte. Hon är den som vi senare kommer att gilla mest på biblioteket. Bodil visar och berättar. Hon pratar väldigt mycket och det går runt i huvudet på mig av alla bokstavskombinationer och system. Alla ämnenhar nämligen egna namn som består av olika bokstäver, t.ex Hcf för barnböcker i åldrarna 6-9 och Hcg för åldrarna 9-12. Namnen verkar vara helt slumpartat framtagna, även om man ibland kan se något som liknar ett mönster. När vi kommer fram till vuxendeckarna däremot, så är de allihop märkta med en bild av en pistol.
- Det där är det gamla systemet, förklarar Bodil. Förr var Linnéstadens böcker märkta med symboler, men sedan bestämdes det att alla bibliotek skulle ha samma märkning och då gick man efter märkningen på Stadsbiblioteket.
Själv tycker jag att symbolerna är extremt mycket smartare. Då ser man ju direkt vad det handlar om. En pistol för deckare. En drake för Fantasy. Mycket smart.
Bodil håller med om att symbolerna är bättre, och hon kan inte ge någon förklaring till varför det är som det är.
Jag kommer ihåg att hon berättar att de små ”väggarna” som sätts in när en ny bokstav börjar kallas för ”knubbar”. Andra ord som verkar typiska för biblioteket är ”lånedisk”, ”bokvagn” och ”Daisyböcker”, en typ av ljudbok som bara får lånas av folk med lässvårigheter.

Första uppgiften
Vår första uppgift blir att ställa ut barnböcker och filmer som har lämnats tillbaka. Vi börjar med filmerna och hoppas att vi gör rätt. Jag ser många intressanta titlar och tänker att det är synd att det är synd att det är 15-årsgräns på att låna film på biblioteket. Filmerna blir vi snabbt klara med och barnböckerna tar bara något längre tid. Snart är det dags för lunch. Då är klockan runt tolv.

Lunchrummet är gemensamt med de andra som jobbar i samma byggnad. Där finns mikro och diskmaskin och kylskåp. Vi sätter oss i ett hörn och äter vår mat.

I bibliotekets små krypin
Efter lunchen tar Bodil med oss upp till översta våningen. Hon låser upp dörren till ett rum som jag aldrig ens lagt märke till tidigare. Det verkar vara ett slags förvaringsrum. Där står en stor koffert, lite möbler, massvis med böcker förstås och, konstigt nog, en spinnrock.
- Här är julböcker som behöver sorteras, säger Bodil och pekar på en vagn. Det är ju ett tag till jul, men redan nu börjar folk reservera dem.
Jag tittar på vagnen. Det är väldigt många böcker. Och alla ska sorteras efter ämne och bokstavsordning.
Vi får sitta i ett annat litet rum på övervåningen. Där finns inte lika mycket saker, mest hyllor och bord och stolar. Rummet är litet och mysigt och ganska mörkt, och det finns en dörr som man kan stänga så vi kan prata med varandra utan att störa de som sitter och läser.

Och så börjar vi. Först sorterar vi allt efter ämne, sedan efter bokstavsordning. Problemet är bara att vissa av böckerna inte har någon bokstavskombination, så vi vet inte vilket ämne de tillhör. Så vi gissar lite och hoppas att det blir rätt.
Mamma Mu och kråkans jul, Astrid Lindgrens jul, Kalle vill vara Lucia, Angelina ballerinas jul...
Det verkar finnas hur mycket julböcker som helst.
Vi blir i alla fall färdiga till slut, och efter att ha sorterat lite barnböcker på nedervåningen är det dags för oss att gå hem. Första dagen är slut.

Dag två
På andra dagens morgon är jag faktiskt i tid. När vi möter Bodil säger hon att Ingrid (den svarthåriga av dem) har en skrivuppgift åt oss. Ingrid ger oss en hög med böcker som ska till ett äldreboende och ber oss skriva ner titlar och författare på datorn. Det är inte ett jätteroligt jobb, men inte jättetråkigt heller. IT används flitigt på biblioteket med katalogisering, utlåning, påminnelser och boklistor. Vi sitter och skriver fram till lunch. Efter att vi har ätit (kyckling idag) blir vi sysslolösa ett tag. Jag tycker att det är ganska skönt, för jag älskar att titta på böcker. Jag fastnar ständigt vid någon bok när jag rör mig i biblioteket. Men jag får snart slita mig, för nu kommer en vagn med böcker om andra världskriget som ska sättas in i hyllorna. Bokstavsordningen i hyllan är lite hur som helst så vi sorterar alla böcker. Jag måste medge att det finns roligare böcker att sortera – de här gör mig bara deppig.

Nästa uppgift, däremot, är lite annorlunda. Vi ska nämligen sätta ihop några vagnar som ska fyllas med barnböcker och lånas ut till dagis. Vagnarna är av modellen ”dramaten” och de är förskräckligt fula. När vi sätter ihop dem visar det sig att en av vagnarna är trasig och vi får i uppgift att promenera ner till Masthuggstorget för att byta den. Det är en trevlig omväxling att få gå ut och röra på sig.
När vi kommer tillbaka får vi sätta oss och märka barnböcker med lappar där det står Genusboksamlingen. Lapparna klistras på med klisterplast och själv tycker jag att det är ganska kul. Böckerna ska till förskolor som har frågat efter böcker som saknar typiska könsroller. De heter saker som ”Kalle med klänning”, ”Kenta och barbisarna” och ”Kivi och monsterhund – Sveriges första barnbok med hen”. Jag läser boken ”Pappan gråter” under tiden. Det är lätt att fastna i bilderböckerna...

Och så tillbaks till skolan...
Dagarna på biblioteket går fort. Vi får sätta upp många böcker, skriva in saker på datorn och klistra chip i böcker. Jag tycker att det är kul med den sortens uppgifter – man känner sig produktiv och det är nästan lite meditativt. Kanske att det skulle bli tråkigt i längden, men en vecka är alldeles utmärkt. Alla är mycket trevliga mot oss. Jag har haft en bild av att bibliotekarier är lite sura men det stämmer inte alls. Ingen har sagt ett ont ord på hela veckan. Och jag gillar miljön på biblioteket. Det är så fridfullt.
Björn, som har jobbat på biblioteket sedan 2005, tycker att en fördel med att jobba på bibliotek är att man har möjlighet att utveckla och genomföra egna idéer. Han tycker också, precis som jag, att personalen på Linné är trevlig och att det är en mycket bra arbetsgrupp.

På fredagen går Alva och jag ut och äter på en Thairestaurang. Portionerna är gigantiska och vi äter tills vi håller på att spricka. Men innan vi går hem från biblioteket för sista gången blir vi bjudna på fika, och vi lyckas ändå trycka ner lite till. Vi får saft och äppelkaka och många av bibliotekarierna är där. Det är ett fint avslut, och det är lite tråkigt att det är sista dagen. Men jag kommer hit så ofta, så det är okej. Jag har lite träningsvärk i ryggen och nacken och armarna. Man kan tro att biblioteksjobbet inte är jobbigt alls, men det är det faktiskt. Många av bibliotekarierna har skador i ryggen eller nacken.

Så blir det dags att säga hejdå. Innan vi går får jag och Alva varsin liten tygkasse med böcker i. Jag blir lite rörd av gesten. Det har varit en mycket rolig och lärorik vecka och jag kommer att sakna de snälla bibliotekarierna och bibliotekets små krypin. Även om det kanske finns mer händelserika jobb så tycker jag om det här. Det är nog inte min största dröm i livet att bli bibliotekarie, men jag skulle kunna tänka mig att jobba som det ett tag.
Så går vi ut genom dörren för sista gången på veckan, och jag lovar mig själv att komma hit ofta.