Busshållplatsen Tagene ligger precis utanför parkeringen, praktiskt tänker jag. Det blåser ganska mycket och Plantagenflaggorna i olika färger vajar i vinden. Klockan är kvart i nio, plantagen har stängt, det öppnar klockan tio. Vi står utanför portarna och hoppas att någon ser oss. En kille kommer och möter oss. Han har en röd Plantagentröja och presenterar sig som Adam. Han ser ut att vara omkring 35 år gammal och är ganska kort. Han verkar trevlig och snäll. När han visar var kaféet ligger där vi ska möta Lasse, går han väldigt snabbt och jag och Vera får anstränga oss för att hänga med. Det är kallt i butiken men blomdoften är inte så stark som jag hade föreställt mig. Vi sätter oss i varsin fåtölj medan vi väntar. Kaféet ligger öppet mitt i butiken och har bara en vägg där disken är. Det är ganska mysigt med stora fuskrottingmöbler. Efter en liten stund kommer Lasse som är butikschef. Han ser inte alls ut som jag hade föreställt mig. När jag pratade med honom i telefon såg jag framför mig en kort och tjock gubbe i femtio årsåldern. Han är istället väldigt lång och är nog ungefär fyrtio år. Han har shorts på sig och en långärmad märkeströja. Vi presenterar oss och Lasse säger att han hade glömt att säga att vi inte hade behövt komma före klockan tio. Nu skulle han ha ett möte med personalen så han kan inte visa oss runt just nu men att han har något vi kan göra i alla fall.

Fågelavdelningen

Lasse visar oss fågelavdelningen och förklarar att det är väldigt dammigt eftersom många av sakerna har stått på lagret hela sommaren. Han säger att vi kan ta varsin trasa och varsin hink och damma av varorna. Han visar oss städskrubben som ligger inne på lagret och plockar fram två blå trasor och två genomskinliga hinkar. Vi sätter igång och upptäcker att han hade rätt, det var verkligen dammigt. Det är inte bara fågelsaker som fågelfrön, fågelholkar och fågelmatare, det är även holkar för nyckelpigor, bin och fjärilar. Det finns till och med fjärilsmat! Vi dammar och dammar och blir tvungna att byta vatten.

En äldre herre som ser lite förvirrad ut kommer fram till oss.

• Ursäkta vet du var oskalade solrosfrön finns? frågar han Vera.

• Nej tyvärr, vi praoar bara här. säger Vera.

• Oj, här var dom visst. Säger han och pekar på några hinkar som står rakt framför honom.

Jag ler lite för mig själv medan jag dammar av en ovanligt ful fågelholk.

Rundvisning och orkidéer

Klockan halv elva kommer Lasse och säger att han kan visa oss runt i butiken. Han presenterar oss för dom andra i personalen, en tjej med blont hår uppsatt i en hästsvans heter Linda, hon ser snäll ut. Han berättar lite om plantagen. Han berättar att det är Sveriges näst största Plantagenbutik och att den är 2000 m² stor. Han berättar också att det är väldigt beroende på årstiden hur mycket dom säljer. Under högsäsong, april, maj kan det vara uppemot 1300 kunder i butiken samtidigt. Lasse säger att vi kan ta vagnarna som står vid kassan med tillbakalämnade saker och ställa ut varorna i butiken igen. Vi tar en vagn tillsammans och ställer ut sakerna. När vi är klara går vi till Lasse och frågar vad vi ska göra, han säger att vi ska gå till Linda som skulle ha en uppgift till oss. Vi går till Linda och hon visar oss ett annat rum inne på lagret där det står massa vagnar med orkidéer på. Hon förklarar att vi ska ta av plasten som är runt och hur vi ska ta av den. Man tar tag i krukan med ena handen och drar av plasten med den andra. Till hyllorna som är högst upp når vi inte så en får stå på en stege och krukorna till den som tar av plasten. Det var tur att vi var två för det krävde verkligen samarbete. Efter en stund är vi hungriga och går och tar lunch i lunchrummet.

Lunch

Jag har med mig kött och ris och ställer in maten i en av de två mikrovågsugnarna, fast jag fattar inte alls hur man ska göra så jag frågar Linda och hon visar mig hur jag ska göra. Jag lärde mig nog aldrig riktigt hur den där mikron funkade. Medan maten värms i mikron tittar jag mig omkring i lunchrummet. Det har orangea väggar och vita skåpsluckor. Det finns tre bord med stolar och en soffgrupp med vita kuddar i fuskrotting. Fula tavlor med stilleben hänger på väggarna.

Efter lunchen fortsätter vi med orkidéerna, och efter en stund är vi klara. När vi blir klara går vi till Adam och frågar vad vi ska göra. Han visar oss en grupp med vita krukor och rosa rosor på. Han säger att vi ska flytta dom till en annan hylla men att vi ska börja med att ställa upp dom på en vagn som vi ska hämta i lagret där vi plastade av orkidéerna. Vi gör som han säger och när vi har lyft på krukor, bägare, kannor och fat med samma fula mönster på vagnen hämtar vi honom och han visar oss hyllan där sakerna ska stå. Eftersom vi inte vågar dra vagnarna med alla ömtåliga saker på så får han göra det. Efter en stund är jag ganska trött efter allt lyftande av tunga krukor och jag tänker att det måste vara jobbigt om dom gör sådant här dagligen. När vi är klara är klockan ganska mycket så vi säger hejdå och går och tar våra jackor och väskor och går hem.

Fronta och växter

Resten av veckan gör vi liknande saker. På tisdagen frontade vi nästan hela dagen, fronta är att flytta fram varorna så att dom står i snygga rader och blir lättare för kunden att ta. I början var det ganska kul men när man hade gjort samma sak i några timmar tröttnade vi. På onsdagen fick vi arbeta med växterna. Vi fick placera ut ljung på ett bord och rensa höstaster i olika fina färger. Man fick knipsa av blommorna som var vissna eller slänga hela plantorna om dom var fula. Egentligen var dom inte så fula och dom slängde väldigt mycket fina växter. Det var kul att få arbeta lite med blommorna istället för krukor och andra varor. Detta var nog det roligaste vi gjorde på hela veckan och jag blev nyfiken på vad de som jobbade här tyckte. Vi frågade Linda.

• Vad är det roligaste med att jobba här?

• Oj, många saker men det allra roligaste är nog att hjälpa en riktigt trevlig kund eller gemenskapen med kollegorna.

Fredag, sista dagen

Fredagen var sista dagen och det första vi gjorde var att komma för sent. Vi stod och väntade på bussen i en halvtimma men den kom aldrig vilket var väldigt konstigt så vi tog bussen efter. Vi blev tjugo minuter sena och fick springa sista biten. När vi kommer fram går till Linda och frågar vad vi ska göra. Hon ger oss en sax, en tejprulle och en rulle med rosa banderoll där det står: Välj din favorit orkidé . Hon säger att vi ska tejpa upp banderollen runt borden där orkidéerna står. Det är lite pilligt men ganska kul. När vi är klara går vi till Nina, en tjej som vi lärde känna som har glasögon och brunt hår. Vi hjälper henne med att packa upp zinkkrukor. Dom är fula, vassa och väldigt jobbiga att packa upp. När vi var klara tog vi varsin kundvagn och lastade på alla kartonger och allt skräp dom hade packats med. När vi skulle köra tillbaka kundvagnarna åkte vi på dom och kunderna tittade konstigt på oss. På eftermiddagen fick vi köra lite pallyftare, vilket är en liten truck som man puttar eller drar och styr för hand. Det gick inte så bra, inte för mig i alla fall. Jag hoppas att det berodde på att jag var tvungen att börja och Vera fick se hur jag gjorde och det var därför hon var bättre än mig. Jag intalar mig själv det i alla fall. Innan vi fick gå hem så skrev Lasse under praktikintyget. Vi fick varsin orkidé som jag blir väldigt glad och förvånad över, för jag trodde inte att vi skulle få något. Det kändes ganska tråkigt att lämna plantagen efter en hel vecka. Jag skulle absolut kunna tänka mig att arbeta där i framtiden.