Diriha, 16 och Arthur, 18 är syskon och kommer från en stad nära gränsen till Ryssland. Deras stad förstörs mer och mer och i medierna ser de hur raketer flyger genom staden. Pavlo, 17 bodde i västra Ukraina och flydde till Sverige en bit in i kriget. Han hade ingen aning om att Putin skulle invadera Ukraina. Han låg på soffan när hans mamma kom in gråtande och berättade vad som hade hänt. Pavlos mamma hade fått ett sms om invasionen från sin chef. Pavlo flydde genom att ta en båt till Polen och senare vidare till Sverige, där Pavlo idag är bosatt.

När kriget började kollade de på nyheterna varje dag, de var mycket insatta i vad som hände landet. Nu när de lever i Sverige försöker de hålla sig uppdaterade, men tittar inte lika mycket för att inte tänka på det hela tiden.

Alla tre eleverna har nära släktningar och vänner kvar i Ukraina, som de känner sig oroliga för och ringer nästan varje dag.  

-Alla stöttar varandra, gemenskapen är större nu än innan kriget säger Pavlo och de andra instämmer.

De berättar att gemenskapen ät viktig för att fortsätta kämpa för Ukraina. Volodymyr Zelenskyj har enligt eleverna varit en stor förbild under kriget.

-Han har visat mycket mod och varit en viktig symbol för oss, säger Arthur.

Pavlo berättar om kärleken till Sverige, han gillar verkligen svenska skolsystemet och inte minst maten. Pavlo saknar såklart livet i Ukraina men känner sig tacksam att ha hamnat i Sverige. Pavlo ser en framtid i Svergie nu när han inte ser någon framtid i Ukraina.