Emerich Roth var en judisk man under förintelsen och Oscar Ohlson återberättar hans hemska historia. Emerich historia är baserad på krigets början och hans liv i ett av koncentrationslägren där han befann sig. 

Teatern hade premiär 2023 på Förintelsens minnesdag 27 januari och har spelats ca 70 gånger efter det.

- Teatern var annorlunda än alla andra teatrar jag sett, det var en monolog vilket jag tyckte var annorlunda. Det var svårt att bli känslosam då det var en monolog, berättar Nicodemus Berghäll och Mustafa Fajek i SA21M.  Men det kändes närmare när det var en äkta berättelse. 

Emerich Roth föddes 1924 i dåvarande Tjeckoslovaken. 1950 kom han till Sverige efter att ha upplevt fruktansvärda övergrepp i Auschwitz. Han var en av de överlevande judarna som sedan kom till Sverige 1950. Han skrev en bok om sin historia ”Emerich är mitt namn” där han vittnar om förintelsen och berättar om sin historia.  

Ohlson jobbar på en förening som heter Fredens hus som håller till i Uppsala. Föreningen jobbar mycket på skolor, framför allt på högstadie- och gymnasieskolor, där de utför övningar och workshops och annat med eleverna. Fredens hus har samarbetat med Emerichfonden som är Emerich stiftelse som han grundade själv på 90-talet.  Innan bortgången åkte Emerich själv runt på skolor och föreläste om sin historia. Ohlson berättar att han alltid varit intresserad och fascinerad av förintelsen eftersom det är så ofattbart på något sätt. Han tycker att det är superkul men även väldigt fint att få berätta Emerich historia. 

Hur kommer det sig att ni nu har tagit över hans historia? 

-  Vi funderade på hur kan vi fortsätta hans arbete när han inte finns längre. Jag är skådespelare i grunden och tänkte då att teater är superbra sätt att väcka känslor som elever innan hade gjort när Emerich hade berättat han historia, säger Ohlson själv. 

Teatern tar upp ett tungt ämne som många i publiken blir rörda av och även tufft för Ohlson själv att spela. En gång när det var jobbigt att spela för Olsson var när Emerich fru och syster satt i publiken.

- Det kan bli väldigt känslosamt så jag verkligen får anstränga mig nästan så här stänga av lite  föreställningen för att få fram texten och sådär. Så det kan absolut vara jobbigt.