Mohammed växte upp i Enköping och hans fotbollsresa började på den lokala planen, där fotboll och skratt med kompisarna hörde ihop. Vid 7 års ålder började han spela i Enköpings SK, en klubb han varit trogen till under hela sin karriär. Trots att han gick både grundskolan på Västerledsskolan och gymnasiet på Westerlundska, var det alltid fotbollen som var i centrum för hans ungdom. Men det fanns något som höll han ifrån att jaga sina drömmar.

Mohammeds fotbollsresa präglades av svåra ljumsk- och höftskador redan som 15–16-åring, vilket satte stopp för hans drömmar om en professionell karriär. Trots flera års kamp gav han upp satsningen vid 22-års åldern, då skadorna blev för tunga att bära. I stället satsade han på tränarkarriären och arbetade med Enköpings SK U19-lag och 00-kullen. Efter tre år av rehab och skadefrihet vid 25 år, började suget för fotboll komma tillbaka och en nystart i A-laget fick Mohammed att tycka fotbollen var interessant ingen. Dock utan drömmar om proffslivet.

Mohammed är en lugn och självsäker person som inte stressar upp sig för onödiga saker. Man märker hur hans lugn smittar av sig på hela rummet. Han tar saker som det kommer och låter saker lösa sig utan att stressa upp sig.

Div 1, Hur kändes det att kvala upp och hur var säsongen?

- Div 1 Wow, vilken sjuk och fantastisk sak att vi äntligen är tillbaka. Jag skrev mitt första A-lagskontrakt när vi var i Div 1 och nu, efter 12 år, är vi tillbaka.

Mohammed är glad och tacksam över säsongen och hur den till slut avslutades.
- Det har varit en lång och utmanande resa, men att laget äntligen nått sitt mål och återigen tagit sig upp till Division 1 känns både fantastiskt och historiskt”.

Under den gångna säsongen bar Mohammed nummer 110 på sin tröja, ett speciellt nummer som klubben erbjöd honom för att fira ESK:s 110-årsjubileum 2024. Det var en fin gest, och Mohammed kände att det var något han ville vara en del av. Men redan inför nästa säsong kommer han att återvända till sitt gamla nummer 16, som alltid har varit förknippat med honom och hans egen fotbollsresa. Trots att den här säsongen har varit en stor

prestation och ett fantastiskt steg för laget,

säger Mohammed att det inte är hans bästa minne som fotbollsspelare. För honom är det bästa minnet från

karriären en annan prestation. En prestation som var både kämpig och belönande på ett helt annat sätt. Det handlar om när laget kämpade sig ur Division 4 genom kvalspel. Mohammed, som kapten och som sett sitt lag kämpa mot nedflyttning från division efter division

under flera år, tycker att det allra bästa minnet är när laget spelade i Division 4 och på ett dramatiskt sätt kvalade upp till Division 3.
”Det kanske inte är mitt bästa minne om man ser till statistik, men att gå igenom så många divisioner, att hela tiden falla, och ändå ha modet och styrkan att bryta den negativa spiralen och stoppa fallet var den bästa känslan jag varit med om. Det är nog extra speciellt för mig som kapten, att få leda laget genom de svåraste stunderna och till den vändningen”

Inför nästa säsong har han höga förväntningar på sitt lag. Målet är att inte bara säkra en plats kvar i serien, utan också att etablera sig i den övre halvan av tabellen. Han och laget strävar efter att bygga ett starkt motstånd som ska vara svår att besegra, där varje match

innebär en riktig utmaning för

motståndarna. Övertygad om att laget har potentialen att förvåna även Division 1 lagen på samma sätt som man gjort i kvalet.

När fotbollskarriären på planen en dag är över, har Mohammed redan börjat fundera på framtiden. Han vill fortsätta vara en del av fotbollen, men i en annan roll.

Tränare är något han funderar på att

kanske ta upp igen. Det han vill göra är att ge sin kunskap vidare till yngre inom sporten och ge ungdomar en chans att nå sina drömmar, utan att bli stoppade på samma sätt som han själv blev. Mohammed som spenderade många år   ’              ’         ’       jobbandes bakom ett kontorsbord räknades av siffror blev trött och kände att han ville göra något mer

betydande för människor än att hålla koll på deras ekonomi. Han fick passion för att utveckla personer och hjälpa folk med den erfarenhet han lärt sig. Han

funderar på att börja plugga ingen, Men just nu under en kort period jobbade Mohammed som idrottslärare och NIU-tränare på Westerlundska. När en av lärarna var

sjukskriven. Mohammed säger att det var en tid han verkligen njöt av, då saker bara klickade rätt. Han fick arbeta med ungdomsutveckling och fotboll på samma gång.

Mohammed såg spelarna på NIU och var imponerad av många av deras talanger och kvalitéer. Han såg spelare med stor potential, men han betonade att det inte räcker att bara vara bra på fotboll. För att verkligen nå framgång måste man också jobba med sitt mindset och sin mentala styrka. Så det skulle vara ett tips för de unga idrottarna att träna upp ett starkare pannben.

En av de största lärdomarna som Mohammed vill föra

vidare är vikten av att aldrig ge upp. Han har lärt sig att fotboll och livet inte alltid är enkelt.

Ingen har sagt att det skulle vara enkelt. Det finns inga genvägar, och det är viktigt att förstå att framgång inte kommer av sig själv. Hans egen erfarenhet har visat att det är uthålligheten och viljan att kämpa, även när det känns tufft, som gör skillnaden på lång sikt.