En man med en röd fez på huvudet öppnar dörren och säger åt oss att gå in och sätta oss. Han börjar prata om islam och vad det står för. Han berättade att om man tror på att det finns bara en gud och Muhammed är hans profet är man muslim.
Den moskén vi hälsade på var inriktad på Ahmadiyya vilket är den tredje vanligaste inriktningen i islam efter Sunni och Shia. Sunni och Shia har sammanlagt 1,6 miljarder anhängare medans Ahmadiyya bara har 190 miljoner. Han berättade att man som muslim ska man ha rest till Mecka en gång men han hade inte gjort det för det var tydligen väldigt dyrt. Han fortsatte prata och vi ställde några frågor:
— Varför valde du att bli imam?
— Jag tycker det är bästa sättet att komma ut till folk och var nära gud.
— Behöver man någon utbildning för att bli imam?
— Man måste gå en sju år lång utbildning som börjar direkt efter grundskolan, man kan bara utbilda sig i vissa länder som i till exempel Pakistan där jag kommer ifrån.
— Har det hänt någon gång att någon har vandaliserat moskén?
— Ja, moskéer utsätts ibland för direkt vandalisering. Säkerheten har höjts särskilt sedan 11 september 2001. Men det handlar mest om hotfulla uttryck.
— Vad är jihad för dig?
— Jihad är för mig en strävan, främst personlig. Att vara en god människa, en god muslim, en god familjemedlem etc. Kollektivt jihad för mig är att informera och sprida en sann bild av islam, för att motverka fördomar och rädsla för min religion, och även för att folk ska lockas av läran.
— Får du kommentarer om din religion när du är ute på stan till exempel?
— Väldigt sällan. Men när ett samtal uppstår med en främling är jag noga med att presentera min religiösa identitet, ahmadiyyamuslim.
Själv blev jag lite förvånad över att bönerummet var helt tomt. Det var gröna väggar och längst fram stod trosbekännelsen på arabiska. Jag trodde att moskén skulle se lite annorlunda ut, lite mer utsmyckningar. Sen åkte vi tillbaka till skolan.