På en bakgata vid vallgraven inte långt från drottningtorget ligger Göteborg synagoga. På håll ser man de två tornen sticka upp med den kända Davidsstjärnan. Frågan är om folk lägger märke till dem i vardagen. Det är ganska soligt ute när vi anländer till synagogan, vi ställer oss utanför och väntar en stund. Sedan kommer någon och säger till oss att vi måste gå runt synagogan för att kunna komma in. Vi går runt och dörren öppnas av en vakt. De verkar ha ganska mycket säkerhet här. Vi får lägga ifrån oss mobilerna och församlingspedagogen ber killarna att ta på sig kippa.

Vi går in och fick sätta oss på bänkarna. Det fanns lådor under alla bänkar, församlingspedagogen Daniel Jonas berättar att alla som brukar komma till synagogan har en egen låda med sina grejer där eftersom på lördagen eller sabbat som de kallar det är en vilodag då man inte ska göra något sorts jobb, till och med att bära grejerna till synagogan räknas som jobb det där därför de har det i synagogan. Daniel Jonas börjar prata om sin familjs historia och berättar att hans pappas familj hade varit med om Kristallnatten. Hans pappas familj bodde då i norra Tyskland.

Kristallnatten inträffade i Nazi-Tyskland år 1938, 9 till 10 november. Omkring 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades. De bröt sig också in i folks lägenheter och förstörde. Min pappas familj bodde då i norra i Tyskland
— De förstörde alla möbler, de hade ingenstans att sova, säger Daniel Jonas
— Som tur var kände de en tysk snickare som hjälpte de att bygga ihop det viktigaste, som sängarna, fortsätter han.