Härnösands teater var fullsatt till sista plats när Mittrevyn levererade sitt senaste skrattfyrverkeri – med förvånansvärt få transportsträckor.
Donald Trump, Swedbanks pengatvätt, SD:s förslag om moskébygge i Höga Kusten, regionens stafettkostnader och turistinvasionen i Höga Kusten – sylvass satir och skoningslöst gissel blandades med tokroliga dumheter och snygga (och välsjungna!) musikalnummer.
Kvällens avgjort roligaste sketch var också en av de fånigaste och borde egentligen ha kvalat in på gäsplistan. Men när Tony Könberg och Jens W Nilsson ger sig på mello i en märklig duett mellan en tvålfager skönsångare och en hejig renridande same så finns bara två lägen: Hata eller älska.
Stadigt fram till halvlek för att ta ännu mer fart efter paus. Från den inledande pengatvätten i Swedbanks tvättstuga till andra aktens rasande raska Hasses Allservice skruvas värmen och tempot upp grad för grad. Regionpolitiken fick som sig bör några rejäla kängor; inte heller Bonniers/Amedias köp av Mittmedia gick oskadda ur kvällen.
Sketcherna är välskrivna, i vissa fall makalöst; Lars T Johanssons politikertugg får nog självaste Povel att fnissa uppe i sin ordhimmel, och de avdankade superhjältarnas rimstuga drar ned en av kvällens största applåder. Textförfattarna har all anledning att suga åt sig; att leverera en sådan mängd språklig akrobatik är ett verkligt kraftprov.
Bandet i fonden levererar allt från hårdrock till Beatles som en tickande klocka, och både scenograf och kostymmakare måste ha jobbat häcken av sig för att fixa allt från 18 000 ton turister till en hysterisk uppsättning andkostymer.
Men så klart finns en gäsplista, även om den är ganska kort. Där hamnar bland annat humorn under bältet, som måhända är festlig men aningen tröttande; kameltår och håriga pungar skulle med lätthet kunna strykas ur manus.
Kavalkaden av knasiga karaktärer är däremot ett fyrverkeri signerat skojfriska upptågsmakare; Camilla Lundgren drar hem poäng på avspänd scenisk närvaro, inte minst som Nordkoreas Kim Jong-un i briljant duett med Lars T Johanssons Donald Trump, och Pelle Nybergs skrikande snabbmatskund är i alla avseenden helt hysterisk.
var på fötterna redan under första tacket, och det blev inte mindre än tre inrop innan de stående ovationerna, busvisslingarna och hurraropen klingade av.
”Ett rent nöje” spelas i ytterligare tolv föreställningar fram till den 2 februari.
Text
Katarina Östholm
