Det är bara fördelar med att vandra vid Höga Kusten jämfört med Nepal. Vi behövde inte skaffa klättertillstånd, inte betala hundratals tusen kronor, inte ta hjälp av sherpor eller syrgas, inte stå i timslånga köer när vi startade från vårt basläger nära Kustladan. Inte heller behövde vi kämpa mot höjdsjuka, laviner, fallande sten, kyla, syrebrist m.m.
Nej i stället kunde vi i lugn och ro gå upp på toppen, packa upp vårt fika, njuta av solen, prata lite, lyssna på musik och vila inför klättringen tillbaka till bilarna. Det var mindre vind uppe på toppen än nere vid bilarna, hur det nu kan komma sig. Fast på kalhyggena blåste det lite mer.
Namnet Fäberget trodde vi kom sig av att bönderna förr i tiden hade kor ute på bete i skogen runt berget. De enda fän vi såg idag var flygfän. Vindskyddet var i gott skick. Utsikten därifrån skymdes lite av några höga träd. Kanske dags för en liten, liten motorsågsmassaker där?
Hans Jonsson
Så fort vi kom lite högre upp, blev utsikten fantastisk, här mot Gronäsudden...
Gott med fika efter de ansträngande kilometerna
Anne-Marie testar sin kamera
På vägen (stigen) upp, behövde vi hämta andan några gånger...
Vissa som var först kom plötsligt sist
