Filmen inleds med soundtracklåten ”Chains of love” av Charlie XCX vilket jag inte tyckte var en så passande låt till handlingen och temat. Det börjar med att Catherines pappa tar hem en föräldralös pojke som flyttar in på loftet i stallet. De får en nära relation och Heathcliff börjar tycka om Catherine allt mer. I början av filmen när de är barn tyckte jag att den var mer lika boken än i resten av filmen. Jag tyckte att Catherines personlighet var ganska bra porträtterad men Margot Robbie passade inte helt in i rollen. I min åsikt hade filmen en lite för modern känsla, speciellt med tanke på Catherines klänningar som såg alldeles för nutida ut.

Generellt tyckte jag att filmen saknade känsla och något som påverkade och fångade mig som åskådare. Det fanns inget djup i relationerna mellan karaktärerna och det kändes som att Catherine och Heathcliff enbart hade en fysisk relation. Inte en emotionell och komplicerad relation som karaktärerna har i boken. I slutet när Catherine går bort blir Heathcliff helt förstörd av sorg vilket känns lite konstigt när de inte hade en så speciellt djup och nära relation tidigare. Det kändes som att regissören ville ge en känsla av stark kärlek i slutet men det föll när det inte hade varit så mycket kärlek tidigare. De träffades dessutom inte så mycket när de var vuxna i filmen eftersom Heathcliff flydde från huset där de växte upp.

Sammanfattningsvis så levde inte filmen upp till förväntningarna som jag och många andra hade vilket var tråkigt eftersom den kunde ha blivit mycket bättre. Jag hade velat se en närmare relation mellan huvudpersonerna och lite mer känsla både med djupare relationer och mer passande filmmusik.