Vi har hört att man sett björnar i området och vi hoppades också få uppleva detta. (från bilen) Plötsligt satt den bara där, mitt på vägen. Allt gick så fort så jag hann inte få upp kameran förrän han kilat iväg upp i skogen. Vilken upplevelse! Det kändes overkligt på något sätt. Lyckliga körde vi vidare. Vi hade äntligen fått se en levande björn i frihet.

Senare på kvällen bjöd min vän och granne, Anki mej på en spaningstur igen. Med kaffetermosen i ryggsäcken och lite tilltugg styrde vi kosan mot Ullångerfjället igen. Lyckades först inte se något så vi parkerade vid vägen och väntade en stund. Då kom flera intresserade och tack vare Erik Renlund som körde fram och åter i området, så lyckades vi få se en björn igen. Den gick nere på en åkerkant inte alls långt från ett bostadshus. Tittade upp på oss men fortsatte sen lugnt att beta gräs. Den var kvar länge så vi fick tid att fotografera, men det blev skymningsljus och svårt att få en bra bild. Vilken härlig upplevelse. Men inte vågar jag gå ensam i skogen nu inte. Jag behöver nog sällskap för jag vill inte möta björn på en skogspromenad. Häftig upplevelse var det i alla fall.