Det finns ingen exakt ålder då man plötsligt inte längre är barn, tänk att en dag vakna upp och tänka: ”Idag är jag vuxen”. Det inte många som upplever övergången från att vara barn på det sättet, utan det kommer förmodligen smygande och jag känner många vuxna som säger att de inte förstår att de är så gamla som de är. Många tonåringar däremot känner sig ganska vuxna, de tycker att de vet och förstår lika mycket som deras föräldrar och vill bestämma över sitt liv och sköta sig själva.

Barndomen är både individuell och universell. Man är inte bara barn fysiskt, utseendemässigt utan även psykiskt och känslomässigt. Man reagerar mer direkt, gillar att leka och kan lätt tröttna när vuxna sitter och tjatar. Det är härligt att vara barn för då får man leka hela dan. Men det kan vara samma sak när man är vuxen, även om ditt skägg börjar gro till sig ordentligt och du har det där kontorsjobbet på elfte våningen behöver det absolut inte betyda att du helt har stött bort ditt barnasinne utan du kanske har ett kul jobb där du trivs eller smiter undan jobbet och surfar på nätet. Trots att vissa kan tycka är väldigt viktigt för att bli ”vuxen”.

Att vara barn och vuxen har mycket med ålder att göra det kan ingen neka till, men att det enbart skulle ha med vilken siffra man fyllt tycker jag inte stämmer. Hur uppväxten, uppfostran och hur omgivningen ser ut betyder mycket för hur barnet utvecklas och blir äldre. Om man vid tidig ålder har mycket ansvar för t.ex. sin familj och måste sköta en hel del på egen hand så utvecklas denna persons psyke till att bete sig och agera som äldre än andra personer i samma ålder. Liksom barn i mindre utvecklade länder, som kanske tas från sina föräldrar och måste lära sig att handskas med vapen, de disciplineras och tar fullt ansvar över sig själva, då kan det vara svårt att avgöra om personen är barn eller vuxen och hur mycket av sitt barnasinne dessa barn egentligen har kvar. Men även här i Sverige blir många barn mycket snabbare ”mogna”, de vill följa trenderna och bete sig äldre än vad barn förr gjorde.

Jag tycker inte det är bra! Barn ska ha rätt att vara barn. De ska ha rättighet att leka, lära sig, tänka fritt, uttrycka känslor och få ta del av det de är intresserad utav. Jag tycker det är synd att så många vill bli av med sitt barnasinne tidigt i livet för även om man förändras mycket under livet så kommer man aldrig bli en helt ny människa. Man kommer alltid ha kvar mer eller mindre från barndomen, det är en av de tider då man utvecklas mest och allt är nytt, du kommer aldrig få en andra chans för ett första intryck. Om man mår dåligt över något i sin barndom så finns det ingen annan utväg än att acceptera det och sen försöka gå vidare.

Att vara vuxen innebär att ta ansvar för sig själv men också andra medmänniskor, att försöka vara den bästa personen man kan vara och att man kan alltid utvecklas. Men detta betyder inte att man är tvingad att vara helt självständig, för alla behöver ju mer eller mindre stöd och råd från familj, vänner eller kanske någon som är utbildad så som en psykolog. Men hur vuxen man än är, så är viktigt att minnas hur det är att vara barn.