Hjärtat bultar och musen darrar till när jag bläddrar fram artikeln från Mäja fäbodar. Det väcker minnen från svunna dar. Dit cycklade jag i min ungdom och när jag ser bilderna kan jag känna doften av skog, upptrampad solvarm mark, tunnbröd och nyskurna granslanor och spån. Tyvärr är det så länge sedan jag bodde i Ullånger att jag inte känner igen någon på bilderna. Men jag ler igenkännande åt namnen Åsberg, Nyberg och Böhlin. De är så typiska för trakten och hörs sällan klinga här nere i Göteborg där jag numera vistas sedan 1962.
