När jag var liten gick jag och min familj alltid till byfesten under valborg. Jag bor i en liten by nära Örsundsbro som heter Åloppe, och där är Valborg en stor högtid. Mitt i byn finns en plats där man under året får åka och kasta ris och ved. Allt samlas i en hög som sedan tänds på Valborgsafton,brasan blir alltid enorm.
Man kan köpa kaffe, läsk, bullar och korv. Barnen springer omkring och spelar fotboll på en stor gräsplätt med ett mål bredvid brasan. Stämningen är alltid god. De vuxna pratar med varandra, skrattar och har det trevligt. Trots att folk kan ha lite olika åsikter i byn ibland så är det på valborg som byn alltid känn som en enhet.
Nu när jag blivit äldre har jag inte varit på valborgsfirandet i Åloppe på flera år. Och i år blir det nog inte heller av, jag och mina kompisar ska till Uppsala och kolla på forsränningen, och sen blir det middag oss en av polarna på kvällen. Det känns kul, nästan som ett äventyr. Men ändå har jag svårt att sluta tänka på brasan hemma i byn. På doften av dom ny grillade korvarna,och känslan av att allt är precis som det ska vara. Det är märkligt hur vissa traditioner kan kännas självklara när man är liten, men långsamt blekna bort när man blir äldre. Som att tiden går vidare, men brasan där hemma finns kvar.
Det är kanske sådant som förändras med tiden. Man gör nya saker, firar på nya sätt och hittar andra traditioner. Men för mig finns valborg i Åloppe kvar där i bakhuvudet som en påminnelse om hur det brukade vara, och kanske som något att återvända till någon gång i framtiden. Men med det sagt önskar vi på redaktionen er alla en god valborg.
