Från verkstadsgolvet till polisens TV-ruta – så gick det till…

Jag möts av Antonio nere i entrén på WGY. Jag blir bemött av ett varmt leende och får direkt ett gott intryck. Sorlet av alla glada elever hörs runt om kring oss medan vi går mot intervjurummet. Antonio jobbade som polis i ungefär 15 år i Västerås där han rörde många områden som ordningspolis. Där fick han vara med på olika projekt och åka runt i polisbilen som man får göra mycket i början. Sedan jobbade han både som utredare inne och som ungdomspolis i yttre tjänst. Utredare i inre tjänst innebär att utreda ungdomsbrott. Allt ifrån bedrägerier, misshandel, sexualbrott eller övergrepp. Han jobbade han även i yttre tjänst som ungdomspolis där man åker runt på kvällar och nätter för att leta ungdomar. Hans sista år jobbade Martinez som gränspolis i Västerås flygplats men även dess hamn. Men polis var aldrig en dröm för honom som barn. Efter många år på ABB, valde han att lyssna på sina föräldrar. Inspirationen kom just från hans andra jobb som ordningsvakt där han hade lyckats knyta några kontakter inom just polisen. Efter massor av plugg på Komvux resultera de i en blå uniform till slut.

Har du någonsin varit rädd?

- Är man inte rädd så ska man inte jobba som polis heller om man är orädd inför alla situationer. Jag kan vara rädd även idag eller i vardagen också, precis som vilken människa som helst. Även om man har en blå uniform på sig, så skyddar det inte mot rädsla ibland så absolut.

En dag fick Martinez frågan av sin dåvarande polis-chef om att vara med i en eventuell polisdokumentär.

- Jag och några andra fick samlas i polishuset i ett rum, som en audition. Där fick man träffa producenten och man fick typ provfilma och prata samtidigt med producenterna som filmade. De skulle kolla hur verbala vi var, hur vi kunde föra oss framför kameran och så där. Då fick jag frågan om att vara med.

Efter förfrågan frågade han direkt sina barn om det skulle vara en kul grej. Med barnens bekräftelse om att det skulle vara kul, tackade han sedan ja till dokumentären.

- Då var de såklart små, men jag ville ändå ha med mig familjen i ryggen, och på den vägen är det.

Västerås polisen blev följda i 3 säsonger av kamerorna. En säsong var ungefär en höst. Vilket gjorde inspelningarna totalt 1 år långt där man ville visa polismyndighetens arbete.

Var det kameror rakt upp i ansiktet?

- Så fort det var något brott som var i hemmet eller brott mot barn, då sa de bara att ”vi väntar på parkeringen” utanför, eller om det var ett självmord då följde dom aldrig med.

Han berättar att produktionsbolaget åkte efter polisbilen, där de senare fick ett meddelande ifall polisen fick anrop och därefter valde att åka med eller stanna utanför. Det produktionen oftast följde med på var saker som fyllor på stan eller trafikolyckor. Jag fortsätter med att ställa frågor om hans arbete idag.

Hur såg övergången ut mellan polis och det du gör idag? Han svarar med att han hade blivit personligt kontaktad av ett privat företag där han först hade tackat nej.

- Men så gick det ungefär 2 veckor. Då tänkte jag att, ”vad tusan Antonio, här går du och gnäller på lönen och det är tråkiga arbetstider osv... Nu har du chansen. Var lite modig nu och testa det här.”Då kände jag mig lite rädd, men jag ringde upp de och sa att om chansen finns kvar så tackar jag ja till det här. Jag ska våga ta steget.

Idag är Martinez samordnare för fältarna i Enköpings kommun. Han berättar att fältarnas jobb är att arbeta kontaktskapande på olika ställen som skolor, fritidsgårdar eller bara där ungdomar vistas. Deras inriktning är ungdomar som kanske har det jobbigt i skolan eller hemma, därefter hänvisar de till rätt instans. Fältarna är högt eftertraktade på olika skolor, då de underlättar och gör det så bra som möjligt för även vårdnadshavare.

Har gängkriminaliteten ökat närvaron på skolan?

- Varför man har valt att satsa på fältverksamheten och jag tror nog att det går hand i hand med att kriminaliteten går ner i åldrarna. Men även den psykiska ohälsan är ju såklart jätte bred den också. Men vårat arbete är ju givetvis inte bara att arbeta mot kriminaliteten utan det är ju att vi också ska täcka för de barn och ungdomar som mår dåligt utav olika anledningar också.

Hur känns den ökade kriminaliteten ur ett pappa-perspektiv?

- Jag är optimist och jag tror att det kommer bli bättre. Det måste jag tro faktiskt för jag tror på barn och ungdomar som växer upp nu, och att det kommer bli bra. Tyvärr är det så att de som hörs och syns mest i media är negativa. Över lag så är barn, ungdomar och vuxna fantastiska människor och vill mycket väl i samhället och det får man inte glömma, det är också jätte många som jobbar jätteaktivt och dygnet runt för att det ska bli så bra som möjligt för alla så jag är optimist, jag tror att det blir bra.

Faktaruta:

Antonio Martinez är 50 år gammal och bor i Västerås men jobbar i Enköping som samordnare i det brottsförebyggande arbetet samt för fältarbetarna.