Samma år firades 75-årsjubileet av föreningens tillkomst. Verksamheten intensifierades med fackliga förbund och andra organisationer. Under juli månad 1979 togs det ombyggda Teaterkaféet i bruk. 1980 konstaterades vikande besökssiffror för Folkets Park. Även Tisdagsträffarna med Henning Lundström fick vidkännas minskat intresse. Danskvällarna och biobesöken höll ställningarna.

1985 gick en epok i graven. Då revs den gamla teaterladan, för att ge plats till det som skulle bli Tonhallen. Sista evenemanget i teaterladan ägde rum den 25 augusti med en så kallad Live Aid-gala med familjeprogram under dagen och rockfest på kvällen. Tonhallen smyginvigdes den 4 december 1986 med en jazzkonsert. På scenen stod Kansas City Six med musiker som alla hade förflutet i Count Basies olika konstellationer. Den 5-7 december ägde den officiella invigningen rum av den dåvarande kulturministern Bengt Göransson.
Mellan den 26 juli 1987 och den 11 december 1991 flödade storbandsjazzen i Tonhallen och på Aveny. Följande band stod för underhållningen, The Count Basie Orchestra (fyra gästspel), Sandvik Big Band med Deborah Brown, Woody Herman Orchestra med Four Freshmen och Ernestine Anderson, Lionel Hampton and his Big Band (då John-Eric som själv spelar vibrafon, fick spela med självaste Lionel), Artie Shaw Orchestra (Aveny) och avslutningsvis Tex Beneke Glenn Miller Band. En unik period i Tonhallens historia som vi aldrig får återuppleva. Kuriosa: Redan den 26 augusti 1963 spelade Count Basie med orkester upp till dans i parken efter en konsert i Sporthallen. Tonhallen blev navet i Folkets Hus och Parks fortsatta verksamhet. Genom åren har lokala attraktioner som Kjell Lönnå med flera konkurrerat med nationella och internationella stjärnor i Tonhallen. I och med Tonhallens tillkomst fick Sundsvall en Kammarorkester med stöd av dåvarande kulturministern Bengt Göransson. 1997 förlade Socialdemokraterna sin partikongress där. Den bevakades av 490 journalister från de stora svenska drakarna, Expressen, Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, SVT till en rad utländska media.

Utanför verksamheten i Tonhallen arrangerades under några år, i hård konkurrens med Polhammar Produktion, dansbandsgalor som blev en given succé. Bakom allt detta låg den kreative John-Eric Westin. Men allt hade ju sina produktionskostnader så det gällde ju också att få in pengar. Så på alla tänkbara sätt jobbade John-Eric med att söka bidrag och stöd. Han lyckades så bra att många menade att han var en världsmästare på att söka bidrag. Som bevis på nedlagt arbete för föreningen Folkets Hus & Park har han fått en del belöningar och vitsord. 1986 utsågs han till Årets Marknadsförare för sina insatser för Sundsvalls kultur- och nöjesliv. 1992 fick han och Jan-Erik Sjödin ”Kalle Nämndeman”. utmärkelse till årets Folkparksprofiler. 1994 tilldelades han och kändisen från Café Sundsvall Arne Söderström, Örnsköldsvik, Mitt Sverige Turism utmärkelse ”Berömmet” med varsitt konstverk.
Dåvarande kulturministern, Bengt Göransson som sagt följande om John-Eric: ”Han hade alltid planer, alltid ritningar som gör honom förtjänt av titeln regionbyggare”. I en tidningsintervju med Göran Persson 1993 hamnade John-Eric på 5:e plats bland Sveriges företagsledare. De övriga var 1) Percy Barnevik ABB, 2) Bo Rydin SCA, 3) Marcus Storch AGA, 4) Björn Svedberg SE-Banken. Inte fy skam att uppmärksammas i ett sådant sällskap.
Med på John-Erics karriärresa från start var hustrun Anita. Han har hela tiden haft ett starkt stöd av henne som hade en rad kompletterande uppdrag i verksamheten. Anita gick bort för en tid sedan och då flyttade John-Eric hem till barndomens Ullånger där han i dag sköter fädernegården med sina skogsarealer. Musiken har följt honom hela livet så han håller även igång sitt vibrafonspelande i olika sammanhang och emellanåt hänger han även på sig dragspelet.

Originalartikeln

Hans-Erik Bergman