Vem var då Amaltheamannen? Amaltheaattentatet i Malmö hamn är vid sidan av Ådalskravallerna 1931 den mest omskrivna av svenska politiska och fackliga incidenter.
Detta är i korthet vad som hände: Efter en konflikt inte bara med arbetsgivaren utan också med den egna fackliga organisationen hade hamnarbetarna i Malmö gått i strejk. Arbetsgivaren svarade med att kalla in engelska strejkbrytare, vilka förlades på logements-fartyget Amalthea. Natten mellan den 12 och 13 juli sprängdes Amalthea i luften, varvid en engelsman dog och tjugotre skadades.
Fartyget Amalthea användes som logementsfartyg för ett antal strejkbrytare, engelsmän som kommit till Sverige för att lossa kol. Strejkbryteriet sågs förstås inte med blida ögon bland arbetare och socialister, och i juli 1908 hade en grupp ungsocialister beslutat sig för att göra någonting åt situationen. Byggnadssnickarna Anton Nilsson och Alfred Stern samt muraren Algot Rosberg hade lånat en kofot av en bekant och sedan gjort inbrott och stulit dynamit i syfte att tillverka en sprängladdning.
På natten 12 juli hämtade de dynamiten, placerade den i en chokladlåda och kopplade till en stubintråd. Det blev sedan Anton Nilssons uppgift att med hjälp av en liten båt ta sig ut till Amalthea och slänga in bomben, med tänd stubintråd, genom en lastglugg . Explosionen blev mycket kraftig, och en järnkätting som fanns fäst ombord på logementsfartyget splittrades i småbitar och träffade strejkbrytarna. Ett 20-tal av engelsmännen sårades och en, Walter Close, dödades. Anton Nilsson observerades genast efter dådet, men lyckades komma undan. En belöning på 1000 kronor- mycket pengar 1908- utfästes till den som kunde gripa honom.
Under flykten från brottsplatsen tappade Anton Nilsson ett lönebesked, och han och hans kumpaner kunde infångas snabbt. I en kraftig opinion mot bombdådet dömdes förövarna hårt av rådhus- och hovrätterna. Anton Nilsson och Algot Rosberg dömdes till döden; och Alfred Stern dömdes till livstids straffarbete. Högsta domstolen ändrade Rosbergs dom till livstids straffarbete, vilket genom benådning blev även Nilssons dom. Till förmån för de dömda sattes i gång en femårig intensiv opinionsrörelse med ett mycket stort antal möten, flygblad och petitioner. Efter nära tio års straffarbete blev brottslingarna benådade 1917.
Anton Nilssons liv, och det blev långt –han levde tills han var över 100 år, kom att innehålla ständiga påminnelser om bombattentatet i Malmö 1908. När han omskrevs i tidningarna var det alltid med tillnamnet "Amaltheamannen". Mot slutet av sitt liv stod han ofta i centrum vid Rörelsens sammankomster och möten.