Först tänkte man försiktigt, att ansöka om att få kalla sig kunglig. Kassören Torkel Nordlöf, försiktig som han är, var också orolig för kostnaderna att ändra logotype. Men sen släppte alla hämningar och åsikten var att hovet skulle vara glada att få nämnas i  en sån anrik förening, dessutom skulle kalkspridaren passa som hand i handske att dränka brudparet med risgryn.

Även kultur ingår i föreningens repertoar, en medveten association till forna tiders åtaganden för levande människor, kunde nu tillämpas på det enda kapital som kalkspridaren representerar för föreningen förutom det knowhow som speciellt styrelsen men även medlemmarna representerar. Torkel bjöd minst och får nöjet att förse kalkspridaren med husrum. Efter som Torkel också är rutinerad på långfärder med maskiner efter vägarna, tog han på sig att köra ner till prinsessbrölloppet.