Tack vare Jan Wallin, Bibbi Saltins kusin på Äskja, som tog sig tid med att skjutsa oss runt till de mest fantastiska utsiktsplatser, som vi själva aldrig skulle kunnat hitta till, fick vi uppleva Höga Kusten inte bara som turister, utan även som familjemedlemmar. Första dagen hann vi med Myckelsjön och utsikten från ”Ullångerfjället” eller Vallahöjden, som det kanske heter och såg kåtan för jägare. Tyvärr regnade det just den morgonen, så utsikten var inte den bästa.

Regnet upphörde dock och vi var och tittade på Getbergs fäbodar och åkte förbi Getbergssjön.

Sedan gick färden till Nordingrå och vi besökte Mannaminne, som vi tyckte var helt fantastiskt.

Färden gick vidare till Själand och Gårdsbutiken, där det fanns ett och annat att titta på och inhandla. Vidare till Räfsön och förbi Edsätter, där vi tänkte hälsa på hos Hasse Menzel, men han var ju inte där tyvärr, så det blev ingen kaffepaus. På hemvägen stannade vi vid utsiktsplasten vid Färnsviken och beundrade utsikten mot Mjältön. Solen tittade fram och jag kan lova att kameran användes flitigt.

På kvällen åkte Jan och min son och fiskade i Bergsjön, de fick varsina laxöringar, som givetvis stektes och avsmakades vid hemkomsten.

Dagen därpå gick kosan till Skuleskogens Nationalpark och medan karlarna gick till Slåtterdalsskrevan tog Bibbi och jag det litet lugnare och den resterande tiden ägnade vi oss åt att lösa korsord i solen medan vi väntade på herrarnas återkomst. Jag har alltid sagt att välden krymper och har blivit så liten, så liten.....för att inte tala om, att var man än befinner sig i världen, så nog dyker det upp några italienare. Så också i Skuleskogen, där vi träffade på två italienska par, som var ute och vandrade, men vi träffade även en grupp ungdomar från England.

För att inte musklerna skulle hinna slappa av gick min son, på eftermiddagen, alla trapporna upp till Grottan och toppen av Skuleberget och njöt av den fantastiska utsikten. Mina ben tackade nej till den bestigningen.

Kvällen avslutades med att vi åkte upp mot Ullångerfjället och Skidstabäcken, där det finns bäverdammar, men ingen bäver syntes dessvärre till.
Ett litet problem för oss var, att sova med solen utanför fönstren, trots mörka rullgardiner. I Italien är ju våra nätter alltid är mörka. Det är naturligtvis en vanesak för jag kan inte minnas att jag stördes av ljuset när jag växte upp, men för min son var det mycket konstigt, men fascinerande. Det var så pass ljust att vi t.o.m. kunde fotograferade ute vid midnatt.

På fredagsmorgonen åkte vi iväg till Viksäter, för att hälsa på Anki Hamberg, men Bibbi hade tagit fel på dag, så det var ingen hemma och jag fick alltså inte tillfälla att hälsa på henne. Vi tänkte då ringa Karin Eliasson i stället, men tiden räckte inte till, så vi får väl organisera oss litet bättre nästa gång jag kommer. Vår färd gick vidare ner till Sandöbron och de södra delarna av Höga Kusten, över Svartnora, Lövvik, Fjärdbotten , Hörsång och ut till Berghamn, där några fiskare höll på att röka sik. Tyvärr skulle den inte bli färdig förrän dagen därpå, så vi fick ingen nyrökt sik med oss hem.

Vi åkte sedan över Nora och Salteå till Gallsäter, där vi smakade på en pizza, som inte var så tokig som vi var rädda för..... man kan väl med lätthet säga att vi som italienare är litet bortskämda med goda pizzor.
På fredagskvällen hade Bibbi ordnat med en väldigt trevlig Midsommarfest med allt som hör till, eftersom vi inte skulle vara kvar över midsommar. En av gästerna hade gjort en liten söt midsommarstång att ha på bordet och min son fick för första gången i sitt liv smaka på svensk snaps till sillen. Bibbi sjöng nubbevisa, som var mycket uppskattat och min son fick äran att hissa flaggan på hennes förstubro. Det blev en av ”minnes-karamellerna” att suga på i vinter.

På lördagen, som var en strålande solig och ovanligt varm dag styrde vi kosan till Mjällomslandet, där vi tog båten över till Ulvön.

Båtresan bjöd på fantastiska vyer och inloppet till Ulvö hamn var trollbindande, liksom vyerna från utsiktsberget. Vi besökte det gamla fina träkapellet från 1622 med sina imponerande målningar på väggar och tak och ett mycket fint votivskepp från 1770. En annan höjdpunkt var midsommarbuffén på Skärgårdshotellet, där det fanns fisk i alla former och jag som är helsåld på rökt sik och lax i alla former, fick mitt lystmäte stillat.

När vi kommit tillbaka till fastlandet var vi bjudna på kaffe hos en väninna till Bibbi i Norrfällsviken. Hon bodde helt underbart i två små stugor nere vid vattnet. Vi intog vårt kaffe på bryggan till den f.d. sjöboden och njöt av sol och kluckande vågor under fötterna.
Då kändes det som om man var nära paradiset.

Man hann dock inte försvinna in i drömmarnas värld, för det var dags för en promenad genom skogen fram till klapperstensfälten vid havet. Ingen rast, ingen ro.......

Så många naturens underverk vi har beskådat dessa dagar....... det känns nästan som om Höga Kusten är en liten värld för sig med landhöjningen, de stora skogarna, berg, dalar, sjöar, fjärdar, vikar och öar, allt inbäddat i skir grönska.
På söndagsmorgonen tog vi det lugnt och ägnade oss åt litet trädgårdsarbete i Bibbis fina trädgård. Min son fick åka med Jan upp i skogen och barka och såga upp ett träd, så barkborren inte skulle kunna förstöra det, vilket ju är väldig viktigt.

Sedan styrde vi kosan till Bönhamn, där vi höll på att blåsa bort. Vi var in i det lilla kapellet från 1600-talet och tittade, även där fanns ett votivskepp.

Sedan blev det kaffe och tårta i lä på Äskja, vilket var mycket skönare. Sista kvällen blev vi bjudna på avskedsmiddag på Kustladan och utsikten från fönstret där befrämjade aptiten.

Det enda vi saknade under vår vistelse var, att vi inte fick se någon älg, men jag ser att Hälge tittade fram i skogsbrynet bara vi rest. Nåja, vi ska väl ha något kvar till vi kommer nästa gång också...... inom en snar framtid hoppas jag.