Det är så sällsamt att tänka:
Nu kommer ett nytt år igen,
med dagar likt vita brevark,
som ingen skrivit på än.

Ty vad ska vi skriva på arken,
som vi inte skrivit förut?
Och vad kan vi hoppas ännu
av vandringen utan slut?

Det framfarna årets sidor
dem skrev vi i hastigt mod.
De blev klottriga, fulla av plumpar
och bitvis skrivna med blod.

Vi vända med bävande hjärtan
de nya dagarnas blad,
ty från dem skall det goda stråla
och värma ur varje rad.