Tävlingen är öppen för ensamdrivande hundar som är goda representanter för landets hundraser.Därför får t ex finsk stövare eller tax inte deltaga från Sverige. Stei var uttagen för att han genom sin 4:e plats i SM 2010 var bästa hamiltonstövare. Förutom Kent och Stei kom en drever från Dalarna och en beagle från Värmland till start.
På startlinjen fanns också hundar från Finland, Tyskland, Schweiz, San Marino, Norge och Italien. Några av de syderopéeiska länderna hade i år avstått från att deltaga eftersom de tyckte att resan blevförlång.
Vid ankomsten till Selbu som ligger ca 5 mil sydost om Trondheim inkvarterade vi oss i en stuga som låg vackert invid Selbusjöns strand. Under fredagen var det mycket samvaro och vi gjorde också kortare utflykter i terrängen för att inspektera läget. Och läget, ja, det var bara uppeller ner. Höga Kusten kändes platt som en pannkaka jämfört med dessa branter. Vackert var det men hur skulle hundarna klara av detta? De schweiziska hundarna är vana vid liknande terräng men vi andra? Nåväl, det visade sig att det nog var föraren som for mest illa, i vårt fall.
På eftermioddagen inleddes tävlingen med en högtidlig invigningsceremoni med de olika länderna intågande efter en fanbärande folkdräktsklädd kvinna. På podiet blev alla hundar och förare presenterade och nationalsånger spelades och sjöngs. Tal hölls och det spelades i näverlur.Tårarna sprängde bakom ögonlocken.
Lördag morgon kl 07.00 var det avfärd till de jaktområden varje ekipage hade blivit tilldelat. Nervositet och förväntan dallrade i luften. Kent hade fått två norska domare med sig, varav den ena var norsk stövarklubbs ordförande Trond Revhaug som skulle bedöma Steis förmåga och det var tur eftersom det hade blivit viss språkförbistring mellan Kentoch en ev italiensk domare.
Hunden har 60 min på sig att efter ett upptag på hare, driva utan tappt. Hunden får 1p för varje minut. Dessutom bedöms olika egenskaper som hunden besitter, t ex skall, sök,lydnad etc. Dessutom ges poäng för exteriöra meriter.
Stei var den hund av alla startande som fick full pott på egenskapspoängen men tyvärr missade han drevtiden med 17 minuter. Resultatet blev till slut en hedrande 6:e plats och bästa svenska ekipage av de 18 hundar som startade men visst kändes det surt att missa segern med 17 minuter. Men hunden fick mycket beröm av domarna och andra som såg honom arbeta i terrängen och det är mycket tur eller brist på otur som avgör hur själva drevet går. Stei fick upp en liten hare och det är en svårdriven individ.
Vinnare blev en luzernstövare från Schweiz, fö samma vinnare som förra året, Walter Jager med Eika.
Efter en pampig prisceremoni och fotografering så var det trötta förare och hundar som satte sig i bilarna för att påbörja den långa resan hem.
En fantastiskt rolig upplevelse och insikter om hur andra länder bedriver sin jakt. Mycket fick Kent med sig hem och länge kommer nog känslan sitta kvar efter denna otroliga resa.

Uppfödare till Lillögdas Uffe är Carl-Eric Söderberg, Älandsbro. Tack för en fantastisk hund!

(Som kanske vissa uppmärksamma läsare undrar över är hur en engelsk ras som beagle kan representera de Nordiska länderna beror på att vi är de enda som jagar med beaglen som ensamdrivare. I andra länder jagarhundarna i sk pack.)