11 maj kl , 2009

Hur det än är så kan man inte få nog av tystnaden när den väl infinner sig. Tillfällena blir få när man lever i ett modernt samhälle med brus av varjehanda slag. Men nu vet jag vad tystnad innebär sedan jag flyttade hit till Höga Kusten och allt det vackra som finns här. Vi åkte en dag utmed Ångermanälven och stannade till vid strandkanten. Det var inte ens vår på gång men man kunde ändå skönja liv och rörelse i naturen. Men det som slog mig mest när vid stod där vid vattnet var den blanka, svarta vattenytan och den totala tystnaden. Tystnaden kändes kompakt och tryckte mot huvudet som en mjuk kudde. Luften var frisk och härlig, en air av grandoft med ett distinkt inslag av varm kåda. Vattenytan låg likt en spegel och inte en krusning eller vak av någon vårpigg firre i sikte. Himlen ovanför oss hade inte den där grå tonen som gör att man känner för att helst stanna inne och kura ihop sig i soffan, utan den hade en vackert mörk blågrå ton. Mot de gröna granarna var det ett mäktigt skådespel vi fick oss serverat av naturen. Tänk att detta kan man få nästan gratis!Vilken lyx! Vilken flärd! Man känner sig ödmjuk inför vad naturen har att erbjuda samtidigt som själen av alla de här fröjderna blir upplyftad och känslan blir så ren.
Och så denna makalösa tystnad som omfamnar mig! Jag andas så tyst jag kan för att inte bryta denna magiska stund. Jag står där tyst och drar in den underbara luften fylld av alla dofter. Jag och min sambo viskar till varandra när vi vill något. Konversationen blir sparsam. Stunden fyller mig med en sådan frid att jag baxnar inför denna ultimata känsla. En sådan frid är det länge sedan jag kände. Jag får gå många tiotals år tillbaka för att kunna jämföra fridens känsla. Och jag kommer på mig själv att jag inte ens kommer ihåg.
Alltså är tystnaden att räkna som en lyxvara och dessutom färskvara, tanken i själen måste fyllas på med jämna mellanrum. Jag fylls av en oändlig tacksamhet som har fått uppleva Ångermanälven och tystnaden den erbjöd. Innan vi kör vidare bröts tystnaden av transång. Till och med detta upplever jag under samma tillfälle när jag njuter tystnaden. I bilen på väg mot nästa anhalt vill jag minnas att våra samtalsämnen var fortsatt sporadiska. Vi fick allt med oss en liten bit av tystnaden som attribut till vår dagstur. Så jag tillägnar Ångermanälven detta poetiska ode. Det är en heder att få göra det.