Jag vill berätta för er hur knepigt det kan bli ibland och hur man får tankar om vad det kan betyda. Min syster har får och funderar på att avveckla rörelsen så småningom. Därför har hon avstått att låta betäcka sina tackor under hösten 2010. En bagge fanns i besättningen under förra sommaren som vanligt och skildes från tackorna i tid för att undanröja risken för betäckning. Två inhysta tackor skulle dock få betäckas, så baggen fick fortsätta umgås med dessa två.
Tiden har gått sen dess och en av min systers tackor blev klenare och avmagrade. Hon var ju också tio år gammal, så syrran beslöt att slakta henne. En kusin som brukar hjälpa till vid bl.a. slakt, tillfrågades men kunde inte ställa upp i förra veckan som det var tänkt, så tackan fick vänta till efter helgen.
På lördag morgon gick syrran som vanligt till ladugården för att utfordra djuren. Döm om hennes förvåning när hon hör ljud från lamm när hon närmade sej ladugården. Det kan ju inte vara möjligt, tänkte hon. Men så var det ändå. Tackan som väntade på slakt hade just fött tre lamm.
Det tragiska var ju att tackan faktikst inte var frisk och skulle ju inte komma att orka med detta. Det blev därför ett oerhört jobbigt beslut min syster fick ta. Som tur är fanns en annan släkting som erbjöd sig att ta hand om situationen och det var ju tacksamt. Tragiskt naturligtvis, men nödvändigt.
Dagen därpå när syrran åter igen kom till ladugården var det tyst och lugnt. Skönt! tänkte hon, men när hon kom in, så hade ytterligare en tacka fått lamm. Även hon hade tre lamm, men den tackan är yngre och orkar ta hand om lammen på egen hand. Tyvärr var ett lamm dött vid födelsen, men de andra två skuttar redan omkring och mår hur bra som hellst. Vilken upplevelse!
Både glädje och sorg i en salig blandning, och man lär sig att man inte alltid råder över naturen.
Tydligen var den lilla baggen könsmogen tidigare än vad man trodde. Nu återstår att se om han lyckats med någon annan också. Det finns nämligen nio stycken till. Den som lever får se.