Det nuvarande utseendet med frontespis, höga fönster och den vita panelen har huset troligen fått i början på förra seklet, då det togs i anspråk som tingshus. Sentida förändringar har gjorts. Det ursprungliga entré-partiet är helt ombyggt och stensockeln är inklädd med slät betong. Det gamla takmaterialet som ersatts av svart, korrugerad plåt, kontrasterar starkt mot de vita väggarna. I sina huvuddrag är det dock en relativt välbevarad 1800-tals eller sekelskiftesbyggnad.

Historik:
Det var kronolänsmannen C O Lené, som på 1850-talet lät uppföra denna imponerande byggnad. Huset beskrivs i handlingar, som upprättades i samband med laga skifte 1856: "Mangårdsbyggnaden under spåntak, nybyggd, 68,5 fot (ca 20,6 m) lång, 36 fot (ca10,8 m) bred och 27 varf hög, indelt till förmak, sal, kabinätt, sängkammare, 2:ne kontors rum, skänk, kök och förstuga, alla rum försedda med bättre kakelugnar samt omsorgsfullt inredda med undantag af förmaket hvaruti ännu icke blifvitinlagt golf och tak - övfra våningen är indelt i större vind samt 2:ne vindskammare med rymliga garderåber på sistorne, värderas till ..... 3.000 Rdr."
Till gården hörde dessutom en mindre mangårdsbyggnad, drängstuga och bryggstuga, en byggnad innehållande stall, fähus, vagnsbod, svinhus, fårhus samt avträde, dessutom tröskloge, långloge jämte stall, härbergen, lada, stall, vedbod och en stenkällare.
Av de många byggnader som hörde till denna storgård finns endast ett fåtal kvar idag.

Under ett trettiotal år inrymdes poststationen i mangårdsbyggnaden. Från 1907 var den tingshus för att senare användas också som småskola.

En privatdonation på närmare 700 föremål har skänkts till hembygdsföreningen. Äldsta föremålen kommer från 1600-talet. Här finns även Wilhelm Pettersson-Bergers piano och andra minnessaker.

Källa: Valda delar ur "Utvalda kulturmiljöer i Ullånger socken" av Ann Renström.